Din webbläsare stöds inte!

Det verkar som att du använder Internet Explorer 8 (eller äldre). För att uppmuntra till uppgradering så har vi valt att inte utveckla denna sajt för föråldrade webbläsare. Om du vill se innehållet på denna sajt måste du uppdatera din webbläsare eller besöka den från din smartphone.

DÄRFÖR HATAS MÄNNEN.

Kära män.
Är det bra med er? Med mig är det fint. Jag tror det har mycket med att göra att solen numera har en fysisk möjlighet att skina när jag stiger upp på morgnarna, och den håller sig till och med kvar tills jag slutat jobbet vid fem. Det är skönt. Att känna sol mot hud, lycka mot själ. Om det nu finns någon sådan. Sådana här dagar känns det så.

 

Jag hoppas det känns okej att jag inte bryr mig särskilt mycket om er just idag. Tro mig, jag bryr mig jättemycket om er annars, ungefär exakt lika mycket som jag bryr mig om den resterande halvan av befolkningen, men idag är ni sekundära. Det finns egentligen en paradox i det, för anledningen till att det bara handlar om kvinnor idag den 8 mars, är att den här dagen över huvud taget behövs. Viviane Reding sa: ”Så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter”, så ni förstår vad jag menar. De rättigheterna finns inte, för att ni har tagit dem ifrån oss. För att ni aldrig gett oss dem. För att ett samhällssystem utformat av er och för er, aldrig kommer gynna kvinnor. De som alla andra dagar är sekundära. Därför vill jag inte höra något ”grattis” av er idag. Det är inget värt att fira.

 

Så länge Emma Watson får Internet att rasa för att NÄSTAN visa tuttarna, behövs den här dagen.

 

För hörni, män, så länge man kan gå så långt som att säga att ni utför nästan alla brott i hela Sverige (exempelvis 94 % av alla rån, 97 % av alla misstänkta våldtäkter, 85 % av alla misstänka våldsbrott OCH lika många av alla våldsbrott mot kvinnor, BRÅ) så behövs den här dagen för oss som lever i efterdyningarna av det. Den ständiga verkligheten i det. För att aldrig glömma bort. Så länge Emma Watson får Internet att rasa för att NÄSTAN visa tuttarna i Vanity Fair, och så länge mer än tre gånger fler kvinnor än män känner sig generellt otrygga, så behövs den här dagen. Jag vågar nämligen gissa att det inte är andra kvinnor de är rädda för.

 

Hat kommer aldrig lösa någonting, och hat > föder hat, jag vet. Men ibland hatar jag faktiskt. Det gör andra kvinnor också, och det är egentligen inte särskilt konstigt. Jag hatar de som tar på mig och mina systrar på krogen fast jag vi inte vill (ni), hatar de som våldtar (97 % ni), hatar hur svårt det är för dem att åka fast för det (på grund av lagar skrivna av er) och hatar tanken på att min eventuella dotter kommer känna samma sak för att förändringarna sker alldeles för långsamt. Så länge alla inte fattar kommer det alltid finnas hat, och därför måste vi kämpa exakt lika mycket resterande 364 dagar om året. Tills alla fattar helt enkelt. Oroa er inte, en efter en ska vi ta de dagarna tillbaka, tills varenda en är lika mycket vår som er. Ha det bra, vi syns imorgon!

 

/Linnea

 

Linnea_omslag

Nyare inlägg
Äldre inlägg

Hoppsan, det tog visst slut inlägg, snyggt jobbat! Klicka här för att komma tillbaka till toppen!