Din webbläsare stöds inte!

Det verkar som att du använder Internet Explorer 8 (eller äldre). För att uppmuntra till uppgradering så har vi valt att inte utveckla denna sajt för föråldrade webbläsare. Om du vill se innehållet på denna sajt måste du uppdatera din webbläsare eller besöka den från din smartphone.

GÄSTKRÖNIKA: #TELLEVERYBODY

Märkte ni det? Förra fredagen? Att det hände något? För det gjorde det.

 

För en dryg vecka sedan antog världens ledare The Global Goals for Sustainable Development. Sjutton mål som, med Johan Rockströms ord (Kan ni förresten förstå att hans sommarprat, det som var ”för allvarligt för ett sommarprat” blev det mest delade under hela sommaren? Det gör mig stolt och glad, och det får mig att tro på att det

Johan Rockströms "allvarliga" sommarprat blev det mest delade. Photocred: M. Axelsson/Azote

Johan Rockströms ”allvarliga” sommarprat blev det mest delade. Photocred: M. Axelsson/Azote

jag ska skriva om idag faktiskt är något som vi är redo för) är ”så omfattande att det är bäst att vi talar lite tyst om det”. Talar lite tyst om det så att inga skeptiker uppmärksammas på hur stora dessa mål är och backar ur.

 

Men nu är löftet utfärdat, så nu behöver vi inte, ska vi inte, tala tyst om dem längre. Nu är det istället upp till oss att hålla dem ansvariga inför sina löften. Nu är det upp till oss att visa att vi bryr oss. Att det långsiktiga, långsamma utvecklingarna är viktiga för oss. Nu är det dags att prata om dem.

 

Prata om att det är viktigt att ingen ska behöva leva i extrem fattigdom. Om att det är viktigt att ingen ska behöva gå hungrig. Om att det är viktigt att uppnå jämställdhet mellan och inom länder, mellan och inom olika grupper av människor. Om att det är viktigt med rent dricksvatten. Om att det är viktigt att alla får undervisning och de möjligheter som kommer med det. Och inte minst om att det är viktigt att vi skapar ett hållbart sätt att leva.

 

För det sätt vi lever på nu innebär att vi gräver undan marken som vi bygger vår värld på. Vi bygger så högt vi kan, men varje gång vi växer blir vi ostadigare. Snart rasar det. Om vi inte tänker om.

 

Detta är en möjlighet att tänka om.

Hållbar energi, hållbar ekonomisk och social tillväxt, hållbara städer och samhällen, hållbar konsumtion och produktion, hållbart nyttjande av hav och land och ett globalt samarbete för att klara av detta. Det är vad som hände i fredags. Världens ledare signalerade att de är beredda att tänka om.

 

Men de kan inte göra det själva. De är valda av oss, för att representera oss. De beslut som fattas handlar om oss. Oss alla. ”Vi har blivit en stor värld på en liten planet” (Johan Rockström igen, har ni inte lyssnat på hans sommarprat, så gör det), och den kan bara ta hand om oss om vi tar hand om den, om vi tar hand om varandra. Om vi alla gör vad vi kan.

Det här är vad det handlar om.

Det här är vad det handlar om.

 

Så vad kan vi göra? Besluten är redan tagna, målen har blivit till löften. Det vi kan göra nu är att prata om dem. Prata om hur vi vill att världen ska se ut. Blicka framåt. Vara optimistiska. Tro att det kan gå. Tänka efter. Lever jag utifrån att ”det är så här världen funkar, det är ingenting att göra åt det” eller utifrån att ”jag kan påverka hur världen funkar, därför ska jag göra så gott jag kan”? Det gör skillnad. Världen är så sammankopplad att allt du gör gör skillnad, men det är upp till dig att välja vilken skillnad.

 

”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna.” (FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon) Det är det målen handlar om. Om vad vi kan göra för första och sista gången. Om vår generations utmaningar och möjligheter. Och jag tror att om vi tror att vi kan klara av att nå målen, så kan vi göra det. Och jag tror att vi kommer att bli bättre av att vi försöker. När vi börjar prata om att vi bryr oss kommer det att göra oss bättre.

 

Märkte ni det? Att det hände något? Jag gjorde det. Alla mina sociala medier svämmade över av globala mål, och det har fortsatt. Ett överflöd av insikt, hopp, beslutsamhet och medmänsklighet har ersatt det vardagliga. Världsledare, humanitära organisationer, Youtube-stjärnor, forskare, artister, politiker, skådespelare, vänner och världsmedborgare. Så många har höjt sin röst för att visa att de bryr sig. Så många har pratat om världen och hur den kan bli bättre, hur vi kan göra den bättre. Hur vi kan vara bättre. Vad bättre faktiskt betyder. Låt oss fortsätta det samtalet. Låt oss vara det samtalet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

Vilket mål känns extra viktigt för dig, och varför? Berätta!

 

/Karin Öberg

Om mig

23 år. Blivande lärare. Hemmingsmarksbo. Jag har en världskarta ovanför min säng och en förkärlek för böcker om att “hitta” sig själv. Jag tänker mer än mina bröder tycker är vettigt och trivs bäst ute vid en eld.
 

Nyare inlägg
Äldre inlägg

Hoppsan, det tog visst slut inlägg, snyggt jobbat! Klicka här för att komma tillbaka till toppen!