Din webbläsare stöds inte!

Det verkar som att du använder Internet Explorer 8 (eller äldre). För att uppmuntra till uppgradering så har vi valt att inte utveckla denna sajt för föråldrade webbläsare. Om du vill se innehållet på denna sajt måste du uppdatera din webbläsare eller besöka den från din smartphone.

KRÖNIKA: JAG VILL OCKSÅ VARA MÄNNISKA

Jag är en människa. Jag är uppbyggd av atomer, jag består av miljarder celler som bildar vävnader, som gör mig.

 

I min människokropp har jag ett hjärta som pumpar runt blodet i mina kärl, lungor som fångar upp syremolekyler ur luften och ett nervsystem som styr funktionerna och tar emot samt lagrar information.

 

Det är den enkla, allmängiltiga versionen. Den man läser om i biologiböckerna.

 

Fler faktorer gör alla ekvationer svårare att lösa, så även denna. För jag och mina systrar föddes med en vagina mellan benen, våra bröder med en penis. På något sätt komplicerar detta saker och ting så till den milda grad att det har blivit ett av vår tids största samhällsproblem. Inte vaginorna och penisarna i sig (de är ju faktiskt rätt härliga), men konsekvenserna. För mig innebär det sämre lön, en underordnad roll i en obalanserad maktordning och sexism. Bland annat.

 

Hur blev det så här? Hur kommer det sig att innehavandet av kroppsdelar möjligtvis kan innebära konsekvenser för innehavaren? Svaret finns inte i biologiböckerna.

 

Lucy är namnet på den mest berömda förmänniskan. Det riktiga namnet är australopithecus afarensis, en sydapa från Afrika vars tre miljoner år gamla ben man grävde upp i Etiopiens öken till tonerna av Beatles Lucy in the Sky with Diamonds.

 

Jag och Lucy har mycket gemensamt. Vi tar oss fram med hjälp av två ben, vi har likadana hörntänder, liknande form på kraniet och är båda vaginabärare. Men jag är faktiskt villig att tro att jag har vissa problem som Lucy kanske aldrig behövde dras med, på grund av att för tre miljoner år sedan var det kvinnliga könet mest troligt inte associerat på samma sätt som det idag är.

 

Man föds inte till kvinna, man blir det

 

sa Simone de Beauvoir 1949. För idag betyder ”kvinna” inte bara att jag har en vagina och två bröst, det är också ett begrepp förknippat med förväntningar, antaganden, ideal och

Dansföreställningen Lucy. Fotograf: Christian Jäger Mella.

Dansföreställningen Lucy. Fotograf: Christian Jäger Mella.

förutbestämdheter.

 

Identifierade sig Lucy över huvud taget med sitt kön? Gissningsvis inte. Hen var helt primärt en australopithecus afarensis, för innan strukturerna ens var uppfunna fanns det inte mycket annat att identifiera sig med. Och trots våra gemensamma nämnare är det ändå det som gör oss mest olika, Lucy och jag, att hen kunde kalla sig för (för)människa medan jag i allmänhetens ögon i första hand är en kvinna. Det spelar ingen roll att jag är uppbyggd av celler och vävnader, att jag har ett pumpande hjärta, ett par lungor, nervsystem och ryggmärg – för jag har också en vagina, och då är jag inte längre en människa.

 

Torsdag den 19 mars presenterar Dans i Nord och danskompaniet Arkeolog 8 dansföreställningen Lucy. Med utgångspunkt i vår mest kända urmoder utforskas frågor om identitetsskapande och tillblivelse, femininitet och att ta plats. Föreställningen äger rum i Black Box på Acusticum.

 

/Linnea Lundström

linnea-150x150

 

Nyare inlägg
Äldre inlägg

Hoppsan, det tog visst slut inlägg, snyggt jobbat! Klicka här för att komma tillbaka till toppen!