Din webbläsare stöds inte!

Det verkar som att du använder Internet Explorer 8 (eller äldre). För att uppmuntra till uppgradering så har vi valt att inte utveckla denna sajt för föråldrade webbläsare. Om du vill se innehållet på denna sajt måste du uppdatera din webbläsare eller besöka den från din smartphone.

PLÅGADE ARTISTER

Jag säger inte att jag är ett geni, men jag säger inte heller att jag inte är det. Med det sagt, eller osagt, så skulle jag vilja be om er odelade uppmärksamhet. Jag vill nämligen passa på att styra lite fokus mot de plågade artisterna, mig inkluderad.

 

För några år sedan blev jag intervjuad av en tidning och rubriken löd: ”Man måste må riktigt jävla dåligt för att kunna må riktigt jävla bra.” Och ja, jag citerar mig själv för jag håller med mig själv fortfarande, flera år senare. I perioder så upplever jag ett mörker som totalt sänker mig, jag vill då hellre dö än att stanna kvar i det sinnestillståndet. Men i kontrast till det så upplever jag också total eufori och den sortens lycka som andra bara kan söka på kemisk väg. Jag är en känslig människa, en sådan som absorberar sin omgivning. Det är ett minst sagt energikrävande sätt att leva, men det är det enda sättet jag vet om.

För livet väntar inte på någon, inte ens vi som lever det till dess yttersta.

Jag kan inte välja vad som ska beröra mig, jag kan inte välja hur jag ska må, jag är och förblir känslostyrd. Det gör också att det inte är ett val att skapa, att genom olika konstformer släppa ut sådant som cirkulerar inom mig. Det är som att lätta på ventilen, låta det pysa ut för att undvika punktering. Såklart är inte heller den här processen helt enkel, men är något någonsin enkelt? Livet är en ständig kamp, fyllt av nya utmaningar. Så därför är mitt skapande ett måste, för min egen överlevnad. Att absorbera sin omgivning kräver väldigt mycket energi för att processa alla intryck och all information som virvlar runt i hjärnan, samtidigt som världen fortsätter att snurra. För livet väntar inte på någon, inte ens vi som lever det till dess yttersta.

Jag är obegriplig, jag är oändlig..

Jag skulle kunna beskriva mig själv som rymden. Det du ser är en mörk himmel med stjärnor som lyser, du vet att det finns olika galaxer och planeter, men börjar du väl tänka på rymden och dess oändlighet så inser du snabbt att det är för mycket att hantera, det är för stort och obegripligt. Jag är obegriplig, jag är oändlig och jag kämpar varje dag för att hantera det på bästa möjliga sätt. Jag lider av psykisk ohälsa och det är inte ett val. Min verklighet, mitt liv, min vardag är inte enkel och jag är inte ensam. Vi är många som lever med en ständig inre kamp, som överlever sig själva varje dag utan att någon märker det.

Konstens kostnad är något som konstnären själv får betala…

Det finns nu forskning som bevisar att det finns ett samband mellan psykisk ohälsa och kreativitet. Vi som lider i det tysta, vi som slåss mot oss själva, kan skapa något som inte fanns innan oss. Det är en gåva att kunna skapa något som inte redan existerar, att ha förmågan att kunna presentera något nytt för världen, men den gåvan har sitt pris. Jag skulle aldrig kunna kräva en timlön, Ob-ersättning eller ens ett skadestånd baserat på den skada som just det konstverket orsakat, för då hade jag aldrig fått något sålt. Konstens kostnad är något som konstnären själv får betala för den går inte att räkna ut i kronor.

…jag behöver att du ser min kamp som jag gett en fysisk form.

Men helt olidligt är det inte, annars hade vi gett upp för länge sedan. Det är nämligen så att jag är tacksam för att du gett mig din uppmärksamhet, att du nu läst det här. Att du har läst ord som jag har komponerat ihop till meningar som berättar om något så obegripligt som en människas inre. Jag har krigat för att kunna dela med mig av det här till dig och för det så är det jag som är tacksam… Jag är en plågad artist, jag behöver att du ser min kamp som jag gett en fysisk form.

 

Det är du som tar del av min konst som är anledningen till att jag fortsätter att kämpa.
Du, betraktaren, är meningen med mitt liv.
Tack för att du finns.

 

/Alexandra Nyman

Nyare inlägg
Äldre inlägg

Hoppsan, det tog visst slut inlägg, snyggt jobbat! Klicka här för att komma tillbaka till toppen!