Med hundratals jeans varav några rariteter från 1800-talets gruvor i Nevadaöknen kan vi benämna Viktor Fredbäck för ”Jeansens Indiana Jones”.

Fredagens föreläsning tog oss från Nevadaöknens övergivna gruvor till Viktors boende/jeansmuseum i Stockholm och till Piteå där vi fick beskåda och klämma på dessa artefakter.

En spännande skara människor lyssnade intentivt, här är mingelbilderna.

Passionerade jeansfantaster tillsammans med Viktor. Fler bilder på knappen nedan.

Inlägget TRUE FIT VIMMEL dök först upp på P-town.se.

I första avsnittet dök vi in oanmälda hos trendsättarna själva – butikerna i stan. Låt oss se vad de och deras kunder bär på just nu.

En ung tjej med stil. Julia Säthergren, dansstudent på Strömbacka, har på sig en jacka från Vero Moda tillsammans med klassikern svarta jeans, dessa från American Eagle. Hon toppar av det med en H&M-väska och boots från Din Sko. Casual but stylish som man säger.

En detalj värd att uppärksamma är Rosa bandet som Julia bär. Vi gillar´t.

Här har vi Josef Lundgren från Jack & Jones. Stilren med stickad och mysig Premium-tröja och svarta jeans från Jack & Jones. Mössan, den hittar du på Local Store!

Josefs skarpa blick får han med en kraftig båge i retrostil. Svarta bågar passar ju Josef som handen i handsken.

På Josefs handled hittar vi en klassisk klocka från Nick Cabana som matchar Josefs tröja. Josef tillägger att det här är det enda exemplaret som finns av just den här modellen. Coolt.

Inne på Carlings hittar vi balla Josefine Löfgren. Hon kör på en mysig kofta från Monki, t-shirt från H&M, jeans från Diesel, skor från Din Sko och en cool keps från Dr Denim.

I Josefines näsa hänger en trendig septumring. Eftersom Josefine spelar i trendriktiga bandet Oh Jonathan kan vi utgå från att septumring is the shit just nu.

Premiäravsnittets omslagsflicka hittade vi också på Carlings. Matilda Stridsman, cool som hon är, bär en clean vit tischa från Carlings, svarta antifit-brallor från Bik Bok och vita slitna sneakers från Din Sko (Matilda bär storlek 37 och önskar sig ett nytt par i julklapp. Just saying). Ansiktet är sänt från ovan påpekar Gustav från Local Store.

Gustav Fjellström har såklart plagg från Local Store från topp till tå. På hans arma bringa hittar vi en tunn och gossig flannelskjorta. Moderiktiga kostymsbyxor med snitstigt uppvikta byxben och vita sneakers från…..vänta nu..från Sneakers n’ Stuff (vi som trodde Gustav var 100 % Local. Tji fick vi). Notera även Gustavs försök till Movember-muscha. A for effort!

Våra polare från Åströms Ur & Optik får såklart vara med i premiäravsnittet. Till vänster har vi Elin Carlsson bärandes kofta från Kappahl, tröja från Gina Tricot , Only-jeans och skor från Din Sko. Bredvid henne står David Säll i rutig skjorta från Carlings och jeans från Hanzens.

Såklart är David trogen och bär en klocka från Åströms. Märket heter Oris och just det här exemplaret kostar 23100 kr (Vill också ha. Give me a raise P-town). Och kolla den tatueringen alltså!

CHIEF OF THE STREET

Vi ska såklart utse månadens Chief of the Street. Hen som vågar sticka ut med senaste snitt, en egenkomponerad outfit eller en jäkligt ball accessoar. Chefen på gatan helt enkelt!

Vår första Chief of the Street-utmärkelse går till Matilda Fernberg som komponerat en skön stil med den mysigaste jackan och sin snygga stil. Grattis!

Matilda Fernberg i Småstaden bärandes en jacka från Primark, jeans från Dr Denim och skor från Scorett. Till det en enkel väska från H&M. Chict, som direkt från Manhattan och helt värdig utmärkelsen Chief of the Street.

Nästa streetstyle kommer i januari. Til then!

/Julia C
julia@p-town.se

P.S. Streetstyle görs möjligt av våra polare på Åströms Ur & Optik (Fett nice!). Följ dem gärna på Facebook (länk) och besök dem IRL i Småstaden.

Inlägget PREMIÄR: STREETSTYLE dök först upp på P-town.se.

”To Build a Ship” känns självklar från första till sista ton. En rytmisk gitarrslinga bär låten, som om den hovrar i atmosfärens övre lager där den alltid funnits och alltid kommer finnas. Stefan plockade bara ner dem med sitt musikskepp och låter oss ta del av den. Stefans beskriver processen när låten kom till:

– Jag hittar något på gitarren, spelar in, och lägger på andra instrument tills magkänslan visar tummen upp. Texten är en av de mer seriösa och lite tyngre texter jag skrivit som egentligen skulle behöva 2359239 sidor text för att förklara, men i stort handlar den om att jag för något år sen började försöka sluta leva i mitt huvud och släppa in varenda millimeter av livet och allt vad det innebär.

– Det visade sig vara ett av de största och också mest givande projekt jag någonsin tagit mig an men också det svåraste, och det är en del i den här processen låten handlar om. Stort tack till Josefine Löfgren som på kort varsel kom och sjöng på låten.

Josefine Löfgren.

Josefine Löfgren (känd från Oh Jonathan) sjunger en vers och tillför en drömsk oskuldsfullhet med sina varsamma, dock bestämda toner. Det är som att varje liten stavelse och andningspust vägs på guldskål när Josefine uttrycker sig i sång, och det uttrycket går hand i hand med känslan i To build a ship. Josefine beskriver Stefans musicerande så här:

– Han är ett himla monster på att skriva låtar. Det är som att han skapar en ny värld av ljudlandskap som man får kliva in i. Som att det spelas upp en film av färger, känslor och vibes i huvudet på en när man lyssnar. Stistrups sound får mig att tänka på nån slags hybrid av Jónsi och Bon Iver. Mycket rytmer i olika lager, väldigt organiskt och atmosfäriskt.

Stefan Stistrup är lite som ett norrsken. Han visar sig inte alltför ofta, men när han väl gör det så är det vackert.

En filosoferande vagabond på mellanlandning i Piteå

Stefan är kanske inte känd för den breda massan. En funderande musiklärarstudent som varken är Pitebo eller någon annan ”bo” för den delen. Ett liv med resväskan som främsta följeslagare präglar Stefans liv, så även hans musik. Just nu mellanlandar hans själ i Piteå helt enkelt.

Stistrup beskriver sig själv som en blandning av busig och filosofisk. Tiger Lou, José Gonzáles, Bon Iver och Sigur Ros heter de musikaliska förebilderna.

Ganska omgående kommer Stefan in på livets stora gåtor:

– Det är helt galet hur liten vi är i ett helt ogreppbart stort universum, och att jag direkt sitter ihop med allt på ett lika ogreppbart sätt. Att vi faktiskt inte har någon aning om varför vi är medvetna om vad som händer och inte bara är en slags robot. Det är saker som kan hålla mig vaken om nätterna på ett bra sätt.

– Den tankevärldens mörka sida är när det vänds till självkritik, överanalys, höga krav och så vidare som jag på senare år insett faktiskt i grund och botten är påhittade rädslor och ångest som inte har någon produktiv funktion, men som definitivt färgar min personlighet….jag tror också att dom tyngre delarna av mitt liv har gett en hel del bra grejer till min musik. Det har också lärt mig hur viktigt kärlek och kontakt faktiskt är vilket jag är tacksam för.

Häri ligger kanske Stefans styrka som musiker. Hans förmåga att sväva i medvetandets gränsland och ställa sig de stora frågorna, utan att förvänta sig svar, men med förmågan att omvandla tankarna till ljuv musik.

Trots sin stora talang som låtskrivare dras Stefan mer mot producentrollen. Oavsett vilket säger något mig att Stefan alltid kommer söka. För mig får han gärna fortsätta söka i all oändlighet om det innebär att fler yttringar likt To build a ship föds ur processen.

Kanske är det dags att börja se grubblandet som en tillgång snarare än en belastning? Kanske kommer vi alla från en och samma Big Bang-partikel och hör därför oundvikligen ihop med allt och alla? Kanske skapades To build a ship just för att belysa det?

Det är bara en av många möjliga tolkningar. Nu lyssnar vi.

/Mikael Sundkvist

To Build a Ship

In the middle of the story line
it seems like we know where we’re going
I’m looking for a redesign,
a place where there is no more controlling

And suddenly im dropped in this ocean
and still I hear people whisteling
With pockets full of rocks, I’m loosing motion

And then I see whats on this script
This pen could build me a ship

In the middle of the story line
it seems like we know where we’re going
I’m looking for a redesign,
a place where there is no more controlling

And suddenly im dropped in this ocean
and still I hear people whisteling
With pockets full of rocks I’m loosing motion

And then I see whats on this script
This pen could build me a ship

In the middle of the story line
it seems like we know where we’re going
I’m looking for a redesign,
a place where there is no more controlling

And suddenly im dropped in this ocean
and still I hear people whisteling
With pockets full of rocks I’m loosing motion

And then I see whats on this script
This pen could build me a ship

The more we run,
the more it will seem like someone
tries to shoot us down

The more we hide,
the more it will seem like someone
tries to shoot us down

The more we run

Inlägget STEFAN STISTRUP: TO BUILD A SHIP dök först upp på P-town.se.