Någonstans, någon gång, läste jag att man ska fråga ”varför?” minst tre gånger för att komma till kärnan, till det som är intressant på riktigt! Så jag bestämde mig för att testa denna tes på en pitebo som ni tyckte förtjänade att uppmärksammas: Monica Goossens.
Omslagsbild: Simon Olofsson
-Namn: Monica Goossens
-Ålder: 54 år
-Bor: Bergsviken
-Familj: Make, 3 döttrar och en katt
-Arbete: Konstpedagog på Framnäs folkhögskola
-Övrigt: Varit med i Piterevyn
Varför tror du att du berör människor?
– Jag är engagerad! Jag engagerar mig i människor, jag vill att människor ska må bra.
Hon berättar med värme i rösten och ser uppriktig ut och jag måste fråga: “Du kan nästan inte låta bli va?” Monica skrattar till och utbrister:
– Nej, precis! Jag kan ibland ge mer än jag egentligen har, så att jag däckar då jag kommer hem. Helt utpumpad!
Vi konstaterar att det alltid finns två sidor av myntet. Allt har en fram och baksida.
– Jag är så öppen och ger så mycket energi att jag ofta drar till mig människor som har lite energi.
Det finns människor som ger och människor som tar. Monica tycker det är svårt att hålla en energibalans när hon är nära ”energitjuvar”. Hon berättar att hon har svårt att sätta gränser, av den anledningen att hon vill hjälpa till så pass mycket att det ibland blir till bekostnad på henne själv.
– Jag är en bra lyssnare, även om jag tycker om att prata. Ibland känner jag att jag får lida lite för det, kan känna mig nästan utnyttjad. Jag har svårt att säga ifrån när människor verkar känna förtroende för mig. Det är många som ofta öppnar upp sig för mig!
Varför tror du att du blev en sådan som ger?
– Jag är egentligen ingen ledare, det bara känns så himla bra att ge! Responsen jag får när jag ser att min energi kan få andra människor att blomstra. Att jag är delaktig i någon annans resa, det är min bekräftelse!
Monicas tonläge ändras lite när hon berättar vidare:
– Ibland kan jag tänka att om alla andra mår dåligt, så kan inte jag också må dåligt. Jag ifrågasätter mig själv om jag har rätt att må dåligt, att känna så. För egentligen så vill jag ju vara den som får andra att må bättre!
Ibland är förväntningarna att jag måste vara glad mer en börda då jag inte mår bra. Därför väljer jag att köra på: fake it ’til you make it!
Monica berättar att glädje ibland kan få henne att känna skuld och att det är hennes mammas ord som då hörs i bakhuvudet: ”Du kan ju inte bara tänka på att ha roligt!”
– Jag försöker jobba bort det… Ibland tror jag att min mamma inte riktigt kunde känna igen sig i min glädje och att det var därför hon sa så. Men jag är tacksam, jag gjorde uppror. Jag är nog lite rebellisk!
Alla som träffat Monica kan nog hålla med om är att hennes leende är smittsamt. Hon håller själv med om att hon är sprallig, energisk och glad. Det är inte en mask, det är på riktigt.
– Men ibland är förväntningarna att jag måste vara glad mer en börda då jag inte mår bra. Därför väljer jag att köra på: fake it ’til you make it! Både för min och mina elevers skull!
Återhämtning är för Monica viktigt för att kunna leverera på jobbet som konstpedagog på Framnäs. Hon tränar yoga och mindfulness. Det är då hon går in i sig själv och samlar energi.
– Jag försöker ge mig själv lugn. Sen älskar jag att ha roligt, jag gillar party!
Nyligen var Monica ute och dansade till klockan 01.30 tillsammans med sin yngsta dotter och sin pappa, som fyllde 80 år. Monica känner sig mer lik sin pappa än sin mamma, för de delar samma glädje och nyfikenhet på livet.
Monica är inte en människa som går obemärkt förbi, men berättar att hon var mer blyg när hon var yngre. Innan tonåren var hon ingen som syntes eller hördes. Hon var rädd för att göra bort sig och det är hon faktiskt fortfarande. Det kan låta konstigt då vi är vana att se henne uppe på revyscenen.
Varför är du rädd för att göra bort dig?
– För att jag vill lyckas!
I situationer då hon ska leverera och prestera är det viktigt att det blir bra. Hon kan minnas att i yngre dagar tog hon illa vid sig när någon gjorde narr av henne och att det nog är därifrån rädslan kommer.
– Jag hatar orden: Högt i tak! Att det ska vara okej att skratta på andras bekostnad. Det är folk som är rädda för att man tar för mycket plats som säger så!
Jag kan inte bara följa med, jag känner en frustration när vi bara är ytliga. Det känns så tomt, jag är mer än yta.
Monica vill inte ta någon annans uppmärksamhet, hon vill ingen illa. Kanske är det därför hon tar så illa vid sig då människor missunnar henne utrymme. Kanske är det svårare för en med stor personlighet att bli förminskad. Att bli tillsagd att passa in i ett mindre utrymme än vad hon behöver för att kunna leva fullt ut.
– Jag kan inte bara följa med, jag känner en frustration när vi bara är ytliga. Det känns så tomt, jag är mer än yta.
3 onödiga fakta om Monica:
* [Flåjnk:] – ljudet då mobilen låser upp.
* Hatar att läsa instruktionsböcker.
* Erkänner att hon bitit sönder ganska många penslar genom åren…
/Alexandra Nyman
Dela på Facebook
Dela på Twitter