Musiken, kreativiteten och det konstnärliga är det som glöder i Susanna Lindmark. För P-Town berättar hon om kören Arctic Light, sitt ledarskap, fjällen och kompositionen.
Som tonåring pendlade hon 42 mil enkel väg för att ta sånglektioner. Hon spelade trumpet och deltog i en operaföreställning i Narvik. Musiken ständigt närvarande. Efter att sedan ha gått musiklinjen på Framnäs, läst till sångpedagog på Musikhögskolan och arbetat i Kiruna och Umeå flyttade hon till Stockholm och jobbade i flera år som körledare och sångpedagog i Nacka musikklasser.
– När vi fick vårt första barn valde vi att flytta tillbaka till Norrbotten och hamnade i Kalix. Det var när jag kom tillbaka hit som jag såg vilka skillnader som finns mellan att bo i Stockholm och en liten stad i Norrbotten. Jag tänkte på hur jag själv hade varit tvungen att åka mellan Kiruna och Piteå för att ta sånglektioner och kände väldigt starkt att jag ville skapa ett forum för unga tjejer i Norrbotten, med en hög konstnärlig nivå.
Susanna ville bygga ett musikaliskt växthus med stark norrbottnisk identitet för unga tjejer i länet. 2004 startade hon Arctic Light, en länskör för tjejer mellan 15-25 år. Hon var själv tvungen att skapa förutsättninganra för att driva kören, söka bidrag och projektmedel. Sedan 2008 är Arctic Light en verksamhet inom Norrbottensmusiken. Under de tretton år kören funnits har de vunnit internationella priser, blivit utsedda till Årets Kör i Sverige och uppträtt runt om i världen. men det har aldrig varit det huvudsakliga målet.
– Som sångpedagog ser man jättemånga sjungande tjejer som man möter individuellt, man ser ambitiösa personer med enorm potential, men många är väldigt osynliga. Man syns ingenstans som tjej med kulturintresse. Min målsättning har alltid varit att med musiken och kreativiteten som verktyg kunna ge ungdomar en plats att blomma, utvecklas och stärka sig själva på.
Jag tror verkligen att ju sämre du vågar vara, desto bättre kan du bli.
Det gör Susanna genom ett inkluderande ledarskap där var och en får bidra med sin kreativa ådra. Man jobbar mycket med improvisation och drama, och ingen får höja på ögonbrynen åt någon någonsin. Alla är med och bygger föreställningarna tillsammans, och samtidigt byggs det också en anda av trygghet i gruppen. Man får göra, citat: SVINMYCKET fel, och det är okej.
– Jag vill inte bara att man ska stå och sjunga och vara ett ljud, man ska få använda sin kreativitet och komma till sin rätt. För att göra det måste man kanske kliva över sin egen trygghetströskel och göra saker en aldrig gjort förut. Jag tror verkligen att ju sämre du vågar vara, desto bättre kan du bli.
Hon beskriver sig själv som en människa med mycket vilja, med en stark drivkraft för det hon tror på. Allt arbete, både med Arctic Light och det Susanna gör i sitt företag Zaga Zing, bottnar i den egna, konstnärliga visionen. Hon komponerar mycket egen musik och tar inspiration från naturen.
För mig känns det naturligt att koppla musiken till naturupplevelser. Känslor jag får av att vara ute, fjälljokken, aprilskaren, midnattssol och norrsken.
Hur ser din kreativa process ut?
– Det är väldigt olika. Ibland kan det starta med en slinga i huvudet, men ganska ofta är det med ord eller en känsla som jag sätter ord på. Jag är uppvuxen med fjäll, har varit jättemycket i fjällen runt Riksgränsen och Björkliden, och det har präglat mig mycket. För mig känns det naturligt att koppla musiken till naturupplevelser. Känslor jag får av att vara ute, fjälljokken, aprilskaren, midnattssol och norrsken. Och när jag väl fått de här pusselbitarna som bas är det bara att sätta sig ner och get to work. Då handlar det om ett strukturerat arbete och kunskaper i hur rösterna funkar bäst och hur man vill driva stämmor, men det börjar alltid med någon sorts inspirationskälla som är omöjlig att styra över. Den kommer när den kommer.
Arctic Light i Istanbul under en konsert i Basilikacisternen.
Susanna har bland annat skrivit musik till Göteborgsoperan, körer i Tyskland, Arjeplogs kommun och till den egna gruppen Scaur. Ett av hennes mest kända verk blev till någonstans mellan Köpenhamn och Singapore. Hon och kören var på väg till Indonesien och innan hade hon fått en idé om ett stycke och en text som hon delvis skrev ned på planet. Idag har ”Song of hope” rest över hela världen och sjungs av körer på nästan alla kontinenter.
I framtiden vill hon sprida sitt ledarskap vidare, och använda metoderna på andra fronter än i körsammanhang.
– Jag har varit intresserad av ledarskap länge, att få människor att bli så bra som de kan bli. Som sångare använder du allt – din kropp, din själ, din röst och personlighet – du är ditt instrument. Ändå känner jag att man ibland inte får använda hela sin potential och så är det nog på fler platser, inte bara i körer. Kommer man till sin absoluta rätt blir man nöjd, frisk och glad och kan leverera på ett helt nytt sätt.
Vårt samhälle står inför mycket utmaningar som är nya för vår tid. Då behövs det människor som kan hitta nya lösningar, så vi inte försöker lösa våra problem med samma tankesätt som de skapades på.
– Vårt samhälle står inför mycket utmaningar som är nya för vår tid. Då behövs det människor som kan hitta nya lösningar, så vi inte försöker lösa våra problem med samma tankesätt som de skapades på. Och det är ganska vanligt. Jag tror att nyckeln till framgång är att ta tillvara på människors kreativitet, i alla sammanhang.
Vad brinner du för?
– Jag brinner för att med musiken och olika kreativa verktyg få människor att må bättre. Hitta sig själva, jag vet att det låter flummigt men att på något vis bli lite sannare som människa. Därför är det så viktigt att man känner att det man gör är meningsfullt. Att hittat ett mänskligt värde – att det inte bara är att vi står och sjunger vackra toner utan att vi har någonting att säga. Det är viktigt att vi vill förmedla någonting. Och det ska komma inifrån, genom hjärtat.
När vi träffar Sussi i en hotellobby har hon precis haft rephelg med Arctic Light. I vår åker de ut på Norrbottensturné med föreställningen ”Elements”. Men innan det väntar en spelning med Scaur på Jokkmokks marknad, och senare åker hon till USA en vecka på körkonferens. Hon håller även på med ett längre skrivprojekt så det råder inte brist på arbete och så är det kanske när man vill förmedla någonting som ska komma inifrån hjärtat.
/ Linnea
Dela på Facebook
Dela på Twitter