MYSTERIET 3 – ALLAN

På ett trappsteg på väg upp till vinden på Piteå Stadshotell – en del av hotellet som man inte har åtkomst till utan nyckelkort – finns ett handavtryck. Tiden har gjort sitt men det finns där, det blodiga handavtrycket. Historien bakom är sorglig och lever kvar innanför hotellets väggar.

Året är 1906 när Piteå Stadshotell uppförs. Det är ett påkostat bygge och idag skulle kostnaden motsvara 18 miljoner kronor. Då fanns både restaurang, café och festvåning. Det var en pampig sådan med en imponerande takhöjd, stora kristallkronor i taket och stuckaturer där tak möter vägg. Den festvåningen är borta nu. Efter hand byggde man om den till två våningar med hotellrum, det som idag är våning 3 respektive 5. Stuckaturerna kan man fortfarande se i sviternas badrum.

Vi kommer återkomma till våning 5 men vi börjar med det sjätte våningsplanet, som tidigare var ett vindsplan utan hotellrum eller möblemang. Det är framför allt städpersonalen som råkat ut för att dörrar låses eller låses upp utan mänsklig hand. Städvagnarnas hjul har plötsligt gått i baklås. Förklaringen sägs vara Allan.

Här någonstans sägs ”Allan” ha hängt sig själv.

Han har kallats för lite olika namn under årens gång men det vanligaste är Allan. Han är en busig och sympatiskt ande som egentligen mest vill retas, men bakgrunden till att han blivit kvar i hotellkorridorerna är sorglig. Det finns två olika versioner om vem Allan egentligen var men båda slutar i tragedi – han hängde sig på hotellets förrådsvinda. Vissa menar att han jobbade på hotellet och hade blivit olyckligt förälskad i en dam som också var del i personalen. Det fanns en kärleksrival med i bilden och de båda råkade i slagsmål om kvinnan och det slutade så illa att Allan miste både henne och jobbet. Blodig och eländig släpade han sig upp, trappsteg för trappsteg, till vindsplanet där han hängde sig.

Andra menar att han var en handelsresande – det var väldigt vanligt att sådana tog in på hotellet. Under hans vistelse fick han ett telegram om att affärerna hade gått åt skogen och att han var ruinerad. Han gick till festsalen för ett sista kalas där han brände sina sista pengar och hamnade i ett fylleslagsmål. Efteråt släpade han sig upp till vindsplanet för att ta sitt liv i takbjälkarna.

Oavsett vem Allan var så finns spår av honom kvar. På ett av trappstegen på väg upp till vinden finns ett blodigt avtryck som utan tvivel är av en människohand.

Men det pratas också om lite illvilligare andar på Stadshotellet. På våningsplan fem finns vittnesmål om hur man kan känna sig iakttagen och bli illa till mods. Känslan beskrivs som den tryckande känslan av att vara under vatten och få lock över öronen. Elin Johansson som tidigare arbetat som städpersonal på hotellet berättar att en tavla på andra sidan korridoren åkte i marken när hon var där, med samma kraft som att den skulle ha kastats ner. En teori är att det är hotellets arkitekt eller byggmästare som hänger sig kvar, uppretad av att människor springer runt i hans ombyggda hotell. Det som nu är våning fem var ju då den övre halvan av festsalen. I världen han befinner sig i är våning fem ingenting annat än luft.

/Linnea

P.S Tack till Elin Johansson för berättelse och guidning.

Det finns historier om hur de som olovligen befunnit sig uppe i tornet på Piteå Stadshotell har berättar hur de sett en silhuett i spegelbilden på fönstren när de tittat ut över staden.