Hon kom, hon såg, hon segrade. Miriam Bryant intog stora salen på Acusticum och konserten slutade med dubbel encore. Piteborna kunde inte få nog av denna unga popsensation.
Miriam Bryant.
Redan när Miriam intar scenen är hela publiken med. De jublar över hennes entré. Två låtar senare står de upp och dansar till ”Allt jag behöver” och stämningen är som i slutet av en riktigt bra konsert – men det är bara början.
Hennes musikaliska framträdanden varvar hon med varma mellansnack om bland annat kärlek. Just ”Allt jag behöver nu” säger hon handlar om en kille som inte var intresserad.
”Det handlar ju mest om att personen inte insett hur bra man är” säger Miriam och publiken hummar och skrattar med.
Genom hela konserten utstrålar Miriam en stor självsäkerhet och en kaxighet – men alltid med glimten i ögat. Det är svårt att inte digga hennes härliga personlighet.
Det är svårt att inte digga hennes härliga personlighet
Med stor närvaro hänför Miriam publiken.
Hon fortsätter prata om sin medverkan i ”Så mycket bättre” och hur det var en succé för henne.
”Nu kanske ni tänker ‘varför står hon där uppe och skryter’. Det kallas jantelagen, och den ska vi begrava. Om man har gjort något bra ska man vara stolt över det, då har man rätt att skryta.”
Publiken hyllar hennes ord med jubel och en stor applåd – och det blir inte den sista.
Miriam tillsammans med sitt band.
Miriams framgångar genom kvällen bara fortsätter; Hon lyckas trollbinda publiken gång på gång. Vid ett tillfälle sjunger hela salen med ordagrant, som en stor och mäktig kör. Det var ganska magiskt kan jag säga.
Musikaliskt blir jag också imponerad av Miriam. Hennes röst är som ingen annans och hennes scenspråk, hennes närvaro, får alla att fästa blicken vid henne. I hennes egna låtar får man prov på hennes musikalitet samt lära känna konstnären på scenen lite närmare.
Stämningen är elektrisk under Ett sista glas
Tack för showen Miriam. Se vimmelbilder på knappen nedan.
När hon kört sin sista låt för kvällen klappar publiken och hon kör en till. Och en till. Stämningen är elektrisk under ”Ett sista glas” och jag minns hur jag tänkte ”Det är synd om de som missar detta”. Efter det går hon av och har välförtjänt vunnit Piteås hjärta.
/Julia C
julia@p-town.se
Julia Carlzon. Foto: Mikael Sundkvist
Dela på Facebook
Dela på Twitter