Inför andra upplagan av Piteås supertwins fick vi ett hett tips: ”Det finns två killar som jobbar på bion, dom ser exakt likadana ut och måste vara tvillingar!” sa någon. ”Eller är det bara en kille som är sjukt bra på att multitaska?” undrade en annan. Jag tog reda på saken och visst var det så att dom är två! Låt mig därför presentera: Simon och Andreas Gustafsson, 25 år gamla.
Bakgrundsfakta: Simon och Andreas delar lägenhet, båda har nyligen avslutat samma civilekonomutbildning och bägge två jobbar på bion sen några år tillbaka. Som ni förstår – det här är ett tvillingpar som hittills i livet följt samma spår i mångt och mycket.
Simon till vänster, Andreas till höger.
Simon och Andreas, ge mig en topplista på bra grejer med att ha en tvilling?
Andreas: Oj, svårt! Det är nog lättare med en negativ lista!? utbrister Andreas med glimten i ögat.
Simon: Nä men, det är nog att vi alltid gått i samma klass, att vi alltid haft varandra och kunnat hjälpa varandra mycket dessutom.
Andreas: Ja, det är väl allt?
Dom skrattar och enas om att det är en bra grej att dom förstår varandra så bra. Att dom vet hur den andra tänker och så.
Simon: Jag har tänkt på en grej, vi får ofta frågan hur det känns det att ha en tvilling och det är ju verkligen jättesvårt att svara på, för vi har ju inget annat att jämföra med?!
Vår farfar har aldrig sett skillnad på oss
Sant. Jag tänker inte ställa den frågan! Nu till en annan, hur skiljer jag på er? Ni är liksom förra tvillingparet jag träffade otroligt lika.
Andreas: Vi har skrattgropar på olika ställen! Fast det är klart, då måste vi skratta för att du ska se skillnad. Nä, det är nog ganska svårt ändå, jag har själv svårt att se skillnad på foton faktiskt… Våran farfar har aldrig sett skillnad på oss!
Oj, klurigt ju! Vi går över till att prata om hur Simon och Andreas skiljer sig till sättet.
Andreas: Simon, du är mer ordningsam tror jag! (Simon nickar instämmande). Och jag är nog konstigare, lite knasig. Det har jag fått höra i alla fall. Att jag är spralligare och du Simon är lugnare.
Simon: Va? Är det så? Det var nåt nytt för mig. Men jag tror ändå att vi är rätt lika till sättet, också! Andreas håller med.
Twinsen klurar på den perfekta planen att byta plats, kanske?
Lika i det mesta alltså! Men hallå, har ni nån gång skojat till det med tanke på att ni är så lika varandra?
Simon: En gång, i skolan. Men då bytte vi bara bordsplatser under en dag i klassrummet, ingen märkte det dock!
Andreas: Nä, annars har vi aldrig bytt plats, vi har väl inte kommit på den perfekta planen än kanske…
Vi har inte varit ifrån varandra mer än tre dagar
När är det som jobbigast att ha en tvilling?
Här är Andreas och Simon tysta ett tag. Sen enas dom om att det inte är så jobbigt, eller?
Simon: Jag kan inte komma på något faktiskt…det är nog i så fall det här att vi tjafsar rätt mycket. Eller kanske det här med att det är mycket rivalitet mellan oss, att vi tävlar om vem som är bäst! Skillnaden här är att Andreas fuskar i spel och är en dålig förlorare.
Andreas: Fuska är att ta i! Jag kan erkänna att jag gjorde en del strategiska val som yngre som var lite…äh, det här var ju längesen!
Simon: Men du är en dålig förlorare, det är du!
Andreas: Jo, men jag förlorar ju aldrig?
Simon: Nä sant, men äh. Vi har ju ändå slutat spela mot varandra nu.
Okej, det låter som att det kanske är bäst! För husfriden tänker jag. Tror ni att ni kommer hålla ihop för alltid?
Andreas: Att vi kommer vara vänner ja! Men inte umgås som vi gör nu, nu är det ju extremt mycket. Det kommer kännas konstigt när det ändras, lite osäkert typ…
Simon: Jo, men är det inte jag som är mest orolig för det? kontrar Simon. Jag är väl mer orolig för förändringar!
Andreas fortsätter: Alltså vi har ju inte varit borta från varandra mer än tre dagar tror jag och när vi har varit ifrån varandra hörs vi, såklart det kommer bli konstigt när det ändras.
Vi är aldrig sams
Aldrig sams! Really?
Ni umgås otroligt mycket helt enkelt, blir ni nån gång less på varandra?
Andreas: Oj, ja! Vi har bott med varandra i 25 års tid så det vore väl konstigt annars.
Simon: Men folk tror ofta att vi bara skojar när vi pikar varandra och sånt? Men det gör vi inte. Vi blir less på varandra, på riktigt alltså!
Andreas: Mm, vi är aldrig sams. Det blir alltid nya tjafs mellan oss!
Simon: Fast jo, när vi vaknar på morgonen är vi sams! Men sen kommer det alltid nya problem…
Avslutar ni varandras meningar?
Andreas: Ja! Mamma och pappa har alltid sagt att vi är som Piff och Puff, pratar i munnen på varandra alltså.
Simon: Jo men det har gjort så att jag istället låter dig prata mer nu för tiden, det har du väl märkt Andreas?! Jaja, nu släpper vi det, jag tror nog vi varit ärligare än vi tänkt i den här intervjun…
Piff och Puff alltså, det kanske finns någon parallell att dra där? Stundtals känns det faktiskt som att jag varit på en pingismatch med tanke på de snabba svängarna i Simon och Andreas dialog med varandra. Det bollas mycket fram och tillbaka, oenigheterna är många men det är också skratten, något de själva kanske inte riktigt hör. De menar ju själva att de aldrig är sams?! Well, jag har återigen blivit förbryllad över hur coolt det tycks vara att ha en tvilling. Det verkar på något sätt som att deras tankebanor synkas på ett outgrundligt sätt. Tack Simon och Andreas för pratstunden, trots att ni tycker det är svårt att svara på hur det känns att ha en tvilling så tror jag det är exakt det ni just gjort. Jag börjar åtminstone mer och mer fatta vilken himla grej det är. Vi ses på bion, vetja!
/Emma Skarpsvärd
Dela på Facebook
Dela på Twitter