SOMMARKRÖNIKA: KLARA, FÄRDIGA, GÅ

Det är en torsdag i slutet av maj, jag har placerat mig framför datorn med kvällssolen i ansiktet. Med ett glas rött bredvid tangenterna. Och med musik som fyller rummet.

Utanför fönstret sprakar det. Allt som tidigare var brunt, kargt, grått och svalt är nu motsatsen. Varmt, grönt, pastellblått. Någon cyklar förbi med vinden i håret, en annan krattar gården och barnens skratt är högre. Hjärtligare. Jag vet, för jag har fönstret öppet.

Jag filosoferar om det mesta största delen av året. Men på sommaren händer något. Jag har inte riktigt tid. Jag har inte riktigt tid, för det bor kärlekshistorier i varje hörn. Det bor äventyr i varenda kvarter. Det strömmar musik ur vartenda fönster. Och jag måste fånga. Jag måste samla. Likt en fiskare som håvar fisk håvar jag efter historier om det där som händer nere på gatorna. Om dig, mig och alla ni andra.

 Vem har tid att bry sig när fjärilar byggt bo i luften, i magen, i mig.

Som en försommarkväll när jag ligger i fuktigt gräs, någon med solblekta lockar i nacken höjer musiken, en annan tar ett snett danssteg och spiller vin på min vita tröja – men vem har tid att bry sig? Vem har tid att bry sig när fjärilar byggt bo i luften, i magen, i mig.

Jag vill nog egentligen bara önska er en fin sommar. Låt solstrålarna värma, låt gräset kittla. Låt sommarn strössla er med de finaste av färger. För vem vet, du kanske snart befinner dig i en historia om livets sommar? Blunda inte. Var där. Dansa i regnet och gråt om du behöver. Men var där. Känn.

Klara, färdiga, gå.

/Emma Skarpsvärd