Har ni någon gång åkt snowboard på Vallsberget och tänkt jäklar, hur kan hon vara överallt? Då kanske du har sett både Wilma och Anna Dahl susa förbi. Dags att lära känna dessa Supertwins bättre, off we go.
De har precis gått ut tvåan på gymnasiet. Wilma går omvårdnadsprogrammet och Anna naturvetenskap, för första gången spenderar de inte dagarna tillsammans. Under hela sin skoltid har de gått i samma klass, fram till examen i nian.
– Vi har lite olika umgängen nu därför umgås vi inte lika mycket som vi gjorde innan, berättar Wilma.
Trots det finns det såklart mycket som binder dem samman, förutom ansiktsdragen och födelsedagen. De har alltid delat intressen och den stora gemensamma nämnaren är friluft.
– Det blir mycket snowboard och slalom. Vara ute. På sommaren kör vi båt och åker wakeboard, säger Anna.
– Mycket sport generellt, fyller Wilma i.
De har länge varit engagerade i scouterna och varit på många läger tillsammans, något som de klassar som de bästa minnena de delar. Idag är de scoutledare, och det har alltid varit naturen som lockat.
– Det händer så mycket där ute. Även fast man bara går på en promenad så händer det alltid så mycket runt omkring en, säger Anna.
It goes without saying att Anna och Wilma är väldigt lika (men nu sa vi det ändå). Enligt de själva är det framför allt på rösterna som brukar blanda ihop dem, de är i stort sett identiska. Det händer att lärare hälsar på fel elev i skolkorridorerna och namnen blandas ständigt ihop. Båda är överens om att personlighetsdragen också överlappar varandra på de flesta punkter.
– Men jag är nog lite blygare. Annars har vi väldigt lika personligheter, säger Anna.
– Vi har samma humör, vi är ganska lugna som personer, säger Wilma.
Hur vet man vem av er som är vem?
Anna: Det är ganska stor längdskillnad på oss. Wilma är över en decimeter kortare än jag, så på så sätt är det ganska lätt att se skillnad på oss.
De håller dock båda med om att likheterna kan komma med sina nackdelar ibland.
– Vi har alltid jämförts med varandra. Framför allt i skolan, när vi gick i samma klass jämfördes vi alltid av våra lärare, säger Wilma.
– Men även hemma. Hur man presterat i sport och så där. Det är väl kanske det sämsta med att vara tvilling, många ser oss som en person, fortsätter Anna.
– Liksom, om Anna har gjort någonting så säger våra föräldrar alltid ”ni”, som om det var vi båda.
Men det bästa med att vara tvilling då?
Anna: Att man alltid har någon att vara med!
Wilma: Ja, man har en bästa vän med sig hela tiden. Vi har alltid försvarat varandra, vi hänger ihop.
Känner ni igen er i det många tvillingar berättar, att man på något sätt vet vad den andra tänker?
Wilma: Ja! Verkligen. När man kommer till matbordet kan man förstå om hon är ledsen. Man kan känna det, det gör ont i en själv. Då blir man själv ledsen, men man gläds också när den andra gör någonting bra.
/Linnea
Dela på Facebook
Dela på Twitter