För några år sedan blev jag intervjuad av en tidning och rubriken löd: ”Man måste må riktigt jävla dåligt för att kunna må riktigt jävla bra.” Och ja, jag citerar mig själv för jag håller med mig själv fortfarande, flera år senare. I perioder så upplever jag ett mörker som totalt sänker mig, jag vill då hellre dö än att stanna kvar i det sinnestillståndet. Men i kontrast till det så upplever jag också total eufori och den sortens lycka som andra bara kan söka på kemisk väg. Jag är en känslig människa, en sådan som absorberar sin omgivning. Det är ett minst sagt energikrävande sätt att leva, men det är det enda sättet jag vet om.

För livet väntar inte på någon, inte ens vi som lever det till dess yttersta.

Jag kan inte välja vad som ska beröra mig, jag kan inte välja hur jag ska må, jag är och förblir känslostyrd. Det gör också att det inte är ett val att skapa, att genom olika konstformer släppa ut sådant som cirkulerar inom mig. Det är som att lätta på ventilen, låta det pysa ut för att undvika punktering. Såklart är inte heller den här processen helt enkel, men är något någonsin enkelt? Livet är en ständig kamp, fyllt av nya utmaningar. Så därför är mitt skapande ett måste, för min egen överlevnad. Att absorbera sin omgivning kräver väldigt mycket energi för att processa alla intryck och all information som virvlar runt i hjärnan, samtidigt som världen fortsätter att snurra. För livet väntar inte på någon, inte ens vi som lever det till dess yttersta.

Jag är obegriplig, jag är oändlig..

Jag skulle kunna beskriva mig själv som rymden. Det du ser är en mörk himmel med stjärnor som lyser, du vet att det finns olika galaxer och planeter, men börjar du väl tänka på rymden och dess oändlighet så inser du snabbt att det är för mycket att hantera, det är för stort och obegripligt. Jag är obegriplig, jag är oändlig och jag kämpar varje dag för att hantera det på bästa möjliga sätt. Jag lider av psykisk ohälsa och det är inte ett val. Min verklighet, mitt liv, min vardag är inte enkel och jag är inte ensam. Vi är många som lever med en ständig inre kamp, som överlever sig själva varje dag utan att någon märker det.

Konstens kostnad är något som konstnären själv får betala…

Det finns nu forskning som bevisar att det finns ett samband mellan psykisk ohälsa och kreativitet. Vi som lider i det tysta, vi som slåss mot oss själva, kan skapa något som inte fanns innan oss. Det är en gåva att kunna skapa något som inte redan existerar, att ha förmågan att kunna presentera något nytt för världen, men den gåvan har sitt pris. Jag skulle aldrig kunna kräva en timlön, Ob-ersättning eller ens ett skadestånd baserat på den skada som just det konstverket orsakat, för då hade jag aldrig fått något sålt. Konstens kostnad är något som konstnären själv får betala för den går inte att räkna ut i kronor.

…jag behöver att du ser min kamp som jag gett en fysisk form.

Men helt olidligt är det inte, annars hade vi gett upp för länge sedan. Det är nämligen så att jag är tacksam för att du gett mig din uppmärksamhet, att du nu läst det här. Att du har läst ord som jag har komponerat ihop till meningar som berättar om något så obegripligt som en människas inre. Jag har krigat för att kunna dela med mig av det här till dig och för det så är det jag som är tacksam… Jag är en plågad artist, jag behöver att du ser min kamp som jag gett en fysisk form.

Det är du som tar del av min konst som är anledningen till att jag fortsätter att kämpa.
Du, betraktaren, är meningen med mitt liv.
Tack för att du finns.

/Alexandra Nyman

Inlägget PLÅGADE ARTISTER dök först upp på P-town.se.

Foto: Sofie Grabo

Jag tror inte ni förstår hur mycket sånt här sårar mig. Oftast kan jag rycka på axlarna, ha överseende för att ni är outbildade, men ibland blir det för mycket. Jag är en människa, med känslor. Begreppet: ”att komma ut”, existerar för att vi lever i ett samhälle som är hetero-normativt. Det betyder att den outtalade ”regeln” är att anta att människor är heterosexuella. Det betyder att jag varje dag antas vara hetero av människor som jag träffar.

Jag har inget emot heterosexuella! men…

Jag skulle vilja att du gör ett litet tanke-experiment nu. Föreställ dig att världen är homo-normativ och att du varje dag antas vara gay, fast du är inte det! Nu måste du ”komma ut”. Så du förbereder dig inför reaktionen. Kommer personen reagera osäkert, förvånat eller bli äcklad? Tänk dig att personen nu tittar på dig, studerar sig, försöker SE om du ser hetero ut… För att sedan komma med domen: ”Jag har inget emot heterosexuella! men… hur vet du? ”

 Jag godkänner inte dig, så stämpla inte mig

Jag blir alltid obekväm när det här händer, även om jag inte alltid visar det utåt. Just den meningen är inte ovanlig: ”Jag har inget emot homosexuella!”  Men varför tror ni att det är mindre kränkande att säga att det är okej än att det inte är det? I grund och botten så säger ni exakt samma sak: Att er åsikt spelar roll gällande min sexualitet. Men vet ni vad! Jag skiter vänligen i er åsikt angående MIN läggning. Jag godkänner inte dig, så stämpla inte mig!

Människors sexuella läggning är inte en åsiktsfråga, det är en mänsklig rättighet.

Människors sexuella läggning är inte en åsiktsfråga, det är en mänsklig rättighet. Jag lever i en värld där jag är avvikande, oavsett jag vill eller inte. Jag blir allt för ofta ifrågasatt för att jag inte passar in i normen. Jag vet att många inte menar illa när de frågar och säger saker, men det är inte bara du som frågar och säger saker!

Så, var kan jag få finnas och vara den jag blev utan att bli ifrågasatt och vara avvikande? På PRIDE! Därför är regnbågsfamiljen så viktig.
Because baby; I was born this gay!

Happy Pride!

/Alexandra Nyman

Inlägget I WAS BORN THIS GAY dök först upp på P-town.se.

Från vänster: Jenny Niska och Mari Wigren bakom sin champagnebar.

För sex veckor sen öppnade Piteå Ångbryggeri och kök, en ny restaurang i Piteå under ledning av Jenny Niska och Mari Wigren. Den beskrivs som ett tillskott i Piteås restaurangvärld och har ett eget koncept.
På Ångbryggeriet ska man kunna sätta sig på uteserveringen i solen och chilla en stund med ett glas champagne, eller varför inte en god drink? Det finns även mat och Jenny Niska trycker på att denna restaurang ska tillföra något till Piteå, inte konkurrera ut något annat.

– Det här ska vara ett ställe där man käkar gott i en lugn miljö, här ska man kunna sitta och hänga. Det har inte funnits i Piteå tidigare.

I gamla Järnspisen kan du besöka Ångbryggeriet och champagnebaren.

I detta nya tillskott i Piteå har alltså också Piteås första champagnebar öppnats. Vi drog dit en testpanel i kvällssolen där de fick säga sitt om sex spännande champagnesorter. Möt panelen för att sen möta champagnen.

Emma Skarpsvärd, 28 år.

Vår alldeles egna skribent som också jobbar på Gina Tricot. Dricker mycket bubbel på sommaren, vad vi vet.

Alexandra Nyman, 23 år.
Entreprenör i företaget Supershero. Slagord: Fitta är fint.

Fredrik Nilsson, 34 år.
PDOL-generalen. Behöver vi säga något mer?

Hela panelen från vänster: Fredrik N, Alexandra, Emma, Fredrik J, Alex och Charleene.

Alex Pettersson, 34 år.
Fordonstekniker.

Charleene Pettersson, 30 år.
Livsnjutare.

Fredrik Jonsson, 27 år.
Frilansjournalist.

Vi kör igång med den första flaskan!

1. Collet Brut 
Först ut är Collets standardchampagne. En torr och frisk champagne med smak av citrus. Lagrad i tre år.

Testpanelen doftar i glasen och tar trevande sina första sippar. Det tar några sekunder, men sen kommer reaktionerna.

Charleene är inte helt nöjd med första champagnen.

– ”Det smakar verkligen jättemycket citrus!” säger Alexandra.

De andra nickar instämmande.

Den här champagnen är något söt och enligt Fredrik J är den ”lättslunken”. (Bästa ordet ever??)

Alla verkar tycka att den här champagnen är helt okej, men Charleene är inte helt nöjd.

– ”Den saknar något.”

Vad vet hon inte riktigt, men någonting är det.

2. Collet Extra Brut

En champagne väldigt lik den förra, förutom mängden socker som i denna är märkbart mindre. Det ger en torrare champagne.

Här börjar doftningen med ett utbristande från PDOL-generalen.

– ”Den här luktar sprit!” ropas ut följt av skratt från gruppen.

Skratt framkallas när de galnaste kommentarerna fälls.

Sen börjar provsmakningen. Emma tycker att den känns sträv medan Fredrik J påpekar att den har ett ”väldigt fint avslut”.

– ”Den här är godare än den förra. Den förra kändes nästan som läsk, den här vill man hinna känna smakerna på” säger Alexandra.

Fredrik N fortsätter att hävda att den här champagnen minsann är ”mer spritig” än den förra.

– ”Ja, två glas räcker för att bli minglig” fyller Fredrik J på med.

två glas räcker för att bli minglig

Jämförelsen mellan den första och den andra champagnen sammanfattas bäst av Charleene.

– ”Den första skulle jag ta ute en varm sommardag, och den här skulle jag ta hemma till någonting.” Lite oklart vad hon menar där, men vi tror att vi förstår.
Vi går raskt vidare till nästa.

Jenny Niska visar upp de olika sorterna för panelen.

3. Collet Brut Art Déco

En prestigechampagne som visas upp på mycket utställningar. En champagne med mycket syra och som lagras i fyra år.

– ”Jag får nästan mögelostkänsla” säger Alexandra när hon doftar på denna champagne.

Bubblig och fin

Först blir de andra i panelen förvånade men fler och fler hummar med om att det doftar ost. Spännande.

Det märks att prisklassen ökat något när det både är mer smak och bubblor i champagnen.

– ”Bubblig och fin” säger Fredrik N.

Snyggt!

– ”Ja den här var riktigt god” fyller Alex på med.

4. Collet Brut Rosé Dry

Collets roséchampagne. En internationellt prisbelönt champagne som är rund i smaken och som lagras i fyra år.

– ”Åh rosa bubblor! Det här är redan min favvo innan jag ens smakat!” skrattar Alexandra.

Smakandet börjar och åsikterna kommer fram.

Emma tycker att den här champagnen är mild jämfört med de andra och Charleene tycker den här är mer spritig. Överlag gillar panelen smaken på denna, men något som saknas är bubblorna. Det nämns att det optimala hade varit ”bubblorna från den förra och smaken från den här”. Men man får ju inte allt här i livet.

Det här var helt klart Alexandras favorit.

Panelens favorit.

5. Collet Blanc de Blancs – Panelens favorit

En champagne gjord exklusivt på chardonnaydruvan. Jenny Niskas personliga favorit.

”Wow, den här skummar ända ner i halsen” säger Charleene. ”Den är riktigt vild!”

Den här champagnen verkar älskas mest av panelen.

”Nu snackar vi succé! Den här är bäst hittils, den har allt” påstår Fredrik N.

Den är riktigt vild!

De andra håller fullständigt med. Ja, alla förutom Alexandra.

”Jag tycker den här var tråkig.”

Smaken är ju som baken.

Emma Skarpsvärd njuter av champagne i solen.

6. Collet Millésime 2006

En vintagechampagne som lagrats sen 2006. Väldigt matig och har mycket av allt.

”Det är inte så mycket bubblor i den här” säger Emma lite besviket. Charleene håller med.

”Lite tam. Man får inte det där frisset.”

Någon annan säger att den är lättdrucken. Det är inga starka åsikter på den här, utan panelen är ganska likgiltig.

Men något förbryllar dem. En smak de inte kan sätta fingret på.

”Är det aprikos? Torkad frukt?” frågar Fredrik N. Men ingen vet. Sirap nämns någonstans i vimlet av kommentarer.

Ingen storfräsare till champagne i gruppen, men den blev ändå Fredrik Jonssons favorit.

Skål! Efter att ha smakat sex olika sorters champagne är större delen av panelen eniga om att nummer fem – Blanc de Blancs var den bästa champagnen i champagnebaren.

Nu är det dags för dig att åka till champagnebaren och prova. Vilken blir din favorit?

/Julia C
julia@p-town.se

Extra bildmaterial:

Fredrik Jonsson.

Fredrik Nilsson och Alexandra Nyman.

Fredrik Nilsson smakar champagnen.

Champagneprovning en solig sommardag i Piteå.

Nämen, det är ju jag!

Charleene Pettersson.

Inlägget P-TOWN TESTAR: CHAMPAGNEBAREN dök först upp på P-town.se.

Se Alexandra Nyman tidigare Vlog:s här.

Inlägget VLOG ALEXANDRA NYMAN #2: JAG ÄR INTE EN FITTA dök först upp på P-town.se.

En skulle kunna tycka att blodet som utgjuts vid våld borde äckla vilken människa som helst, men nej vi är härdade, vi är vana. Då skulle det ju också kunna tänkas att ingen människa ens skulle höja ett ögonbryn om en kvinna tar en bild på sin blodiga mensbinda och lägger upp på ett socialt nätverk. Men nej, istället anmäls bilden och blir borttagen på grund utav ” stötande innehåll”.

Så länge kvinnor blöder finns det hopp!

En mensfitta.

Hjärnsubstans på väggarna i all ära, men ett blodigt underliv det är bara för mycket för folk att hantera. Om kvinnan inte menstruerade så skulle ingen av oss existera! Och om mens inte flödade ut, en gång i månaden, så skulle det inte finnas en filmgenre som kallas; Splatter!

Så länge kvinnor blöder finns det hopp! Mensen kommer från Livmodern. [LIV MODERN] Förstår ni inte att vi borde HYLLA mensen?!

Att blöda ca 7 dagar, en gång i månaden, medparten av livet; utan att dö!! Det borde hyllas! Att ha mens är inte enkelt, kroppen blir full av hormoner och svår att styra likväl fysiskt som psykiskt. Det är ingen barnlek, det är ett jobb för en könsmogen fittbärare. Men istället för att se mens för vad det är, så har det skambelagts.

..skambeläggningen kring mensen bottnar i ren och skär svartsjuka!

Freud talade om ”penis-avund”, men jag tror att det har varit precis tvärtom hela tiden. Kvinnan blöder, bär och föder barn. Och inte nog med det! Efter födseln har hon barnets mat i sina bröst. (Självklart behövs det en spermie för att befrukta ett ägg, men det går inte riktigt att jämföra.) Så jag tror att männen, i begynnelsen, blev avundsjuka. Jag tror att skambeläggningen kring mensen bottnar i ren och skär svartsjuka!

…det är 2016 nu världen, dax att sluta vara långsinta, se mens för vad det är och HYLLA den viktigaste orsaken till varför vi alla lever! Länge leve kvinnor, fittbärare och mensare!

/Alexandra Nyman

P.S
Till alla ”mensskydds företag” sluta upp med era löjliga reklamer, vi vill kunna relatera. Ge oss blod!
D.S

Inlägget EN HYLLNING TILL MENSEN dök först upp på P-town.se.

Inlägget VLOG ALEXANDRA NYMAN #1: KUNSKAPEN INOM DIG dök först upp på P-town.se.