Sedan dess har hon varit ett mysterium men nu, ett år senare, fick vi en pratstund med Piteås okrönte fiskefenomen. Precis vid hennes hemmavatten, Djuptjärn i Svensbyn, får vi veta: Vad hände egentligen med Therese Lundin?

Ett år efter hennes första och enda krönika fick vi reda på vad som hände med Therese Lundin.

Hösten 2015 premierade hon med en av de mest lästa krönikorna hos oss någonsin. Ni som, precis som jag, hoppades på en fortsättning väntade förgäves. Vid den tidpunkten stod Therese nämligen vid ett av livets vägskäl. Hon ville någon annanstans utan att veta exakt vart.

Ganska precis ett år senare började mysteriet att nystas upp på väg mot min traditionsenliga fisketripp till Hemavan. Där gjorde jag ett lika traditionsenligt dajmstruts-stopp längs vägen, på Sorsele fiskecentrum närmare bestämt. Bakom kassan möttes jag av en strålande glad person som blev lika chockad som jag själv.

– Men hej Micke.

– Men hej…Therese. Så här är du nu!

Jag kunde inte låta bli att le åt situationen, och ville såklart veta hur Piteå-Therese hamnat i Västerbottens inland. Här fanns en story värd att berätta och vi bokade in en intervjutid vid Therese nästa Piteåbesök. Ett samtal ska jag förmedla nu.

Att intervjua en proffsfiskare vid Djuptjärn i Svensbyn är en utmaning.

September 2016.
Det är inte helt enkelt att intervjua en proffsfiskare i Svensbyns Djuptjärn en kall höstkväll. För varje vak i sjön rycker Therese instinktivt till och grunnar över vilken fluga som skulle locka fisken till hugg. En reflex som sitter i ryggmärgen.

Det var inte heller helt lätt att räta ut alla mina frågetecken. Therese utstrålar integritet. Hon bestämmer vad hon delar med sig av. Jag började med ett säkert kort – fisket.

Brinner för jämställdhet

Fisket och allt som rör naturens eget kylskåp intresserar henne. Hon beskriver sig själv som en liten häxa som tar vara av naturens medicinskåp. Hon hatar recept och uppfinner istället sina egna. I kylen hittar vi björklövssirap och rallarrossaft, att plocka svamp är för henne som att vara på skattjakt.

Fiskeintresset började tidigt då mormor tog med henne på mete vid sjön just nedanför det lilla röda huset i Svensbyn. Upplevelsen gav mersmak. Senaste femton åren har flugfiskespöt i det närmaste bott i Thereses hand. Gemenskapen, spänningen och välmåendet det medför är det som är tjusningen, menar hon själv. Men livet som fiskeintresserad tjej i en mansdominerad värld är inte helt enkelt.

Det röda huset i Svensbyn kommer nog alltid vara hemma för Therese.

– Jag brinner för jämställdhet, inte minst inom fisket där jag själv upplevt en hel del sexism, berättar Lundin.

Det var kanske därför som hon tog initiativet till Tjejfiskets dag, en ”prova-på-dag” för främst fiskeintresserade tjejer som till årets upplaga lockade över hundra personer.

Hon är dessutom styrelsemedlem i Fjällorna, och en blogg-och-instagramprofil som sammantaget gör henne till en tydlig förebild, en inspiratör med makt att förändra.

..när kompisarna festade stickade Therese tjocksockar.

Vi skruvar tillbaka klockan för lite perspektiv. Therese är född -89 och uppvuxen på Strömnäs. Hon kände aldrig att hon passade in under gymnasieåren – när kompisarna festade stickade Therese tjocksockar.

Här trivs Therese som bäst. Foto: Sanne Brännström.

Efter studenten blev det ett år i Stockholm innan Norrbottens natur slet henne tillbaka 2009. Väl i Piteå landade hon jobbet som säljare på Fritid och Vildmark innan hon kastade sig in i den ettåriga utbildningen i Naturturismutvecklare. Något som skulle visa sig bli ett lyckokast på flera plan.

Förutom kunskaper träffade hon sin själasyster under utbildningen

Utbildningen avrundades med ett sommarjobb i Sorseles fiskecentrum. Med norra Sveriges enda outbyggda älv som granne insåg Therese att här fanns allt hon kunde önska. Öringar av modell större, nya vänner som delade hennes kärlek till naturen och inte minst tid till att vara med sig själv. Människor är en bonus i Thereses liv, inte en nödvändighet, även om hon vill hitta någon att dela allt med.

Förutom kunskaper träffade hon sin själasyster under utbildningen, Sanne Brännström, en klok, djup och kravlös vän som delar värderingar med Therese och som numera också är hennes businesspartner. Tillsammans har de precis startat Re-Wild Consulting, ett konsult- och koordinationsföretag inom naturturism.

Therese och Sanne. Foto: Sanne Brännström.

Här är vi idag. Therese har precis påbörjat en halvtidstjänst som kommunikatör i Sorsele och Re-Wilds affärsidé ligger rätt i tiden vilket orderboken, som raskt fylls på, skvallrar om. Lyckan jag såg i Therese ansikte där och då i augusti hade sin förklaring.

Vore jag världens president skulle jag spränga alla vattenkraftverk

Stjärnorna börjar dekorera Djuptjärns himlavalv när höstmörkret faller på. Vi pratar om universum och jag frågar vad hon skulle göra om hon fick en chans att åka ut dit.

– Jag skulle odla potatis i rymden.

Såklart. En sann naturvän vet väl också vad hon skulle göra med totalt inflytande över vår planet?

– Vore jag världens president skulle jag spränga alla vattenkraftverk.

Varför människans outtömliga begär på materiella ting ska prioriteras över naturens välmående borde fler fundera över.

Svårslaget ögonblick.

Therese Lundin inspirerar utan att försöka.

I en värld vars befolkning i större utsträckning jagar likes över lycka behöver vi Therese Lundin mer än någonsin. Hon står bergfast i sin övertygelse att ge moder jord mer än hon tar. Inte bara i ord, hon är en av få som lever som hon lär. Therese Lundin inspirerar utan att försöka.

En ledare i det tysta.

…en naturtillgång likt berget hon bestiger.

Höstkylan tränger på och vi avrundar samtalet. Mer än något annat tar jag med mig glädjen att stöta på någon som trampar upp sin egen stig, och går den oavsett vad omvärlden tycker och tänker. Fortsätter sticka strumpor när de andra är på fest, drömmer om en vedeldad liten stuga vid Vindelälvens bryn när många andra vill nå Ikealägenheterna på Söder. Therese Lundin är en lika naturlig del av naturens ekosystem som vattnet hon fiskar i. En ledare i det tysta, en naturtillgång likt berget hon bestiger.

Personligen saknar jag än idag Thereses kärleksfulla naturhyllningar i textformat på P-town. Men efter att ha träffat henne där bakom kassan på Sorseles fiskecentrum förstår jag att var sak har sin tid.

Kopplingen till Piteå kommer nog alltid finnas kvar. Mormor har gått vidare, och Therese tog över det röda huset i Svensbyn som hon drömde om som liten. Varthän livet tar henne misstänker jag starkt att Therese alltid kommer tillbaka till den lilla bäcköringsbäcken som rinner just nedanför tomten. Med den norrländska naturen som granne kommer Therese Lundin alltid vara hemma.

Alltid hemma med naturen som granne.

/Mikael

Ps. Läs Therese enda krönika på P-town här.

Inlägget NATURENS EGEN MEDICIN – THERESE LUNDIN dök först upp på P-town.se.

När: Onsdag 15 juni 18-21
Var: Djuptjärn, Svensbyn
Arrangör: Fjällorna

Fiske är för många förknippat med en traditionellt manlig aktivitet. Therese Lundin och Angelica Wikström vill ändra den förlegade skrönan genom att locka fler tjejer till fisket.

Ifjol kom 65 tjejer i olika åldrar och i år hoppas arrangörerna att ännu fler kommer och testar på. Nytt för i år är ett utökat prisbord. Alla är välkomna, och alla tjejer får gratis fiskekort av Svensby FVO.

Till sist frågade vi Therese Lundin vad tjusningen är med fiske?

– Tjusningen med fisket är att det innehåller så mycket av allt det fina och viktiga i livet – gemenskap, spänning, rekreation och inte minst ett evighetslångt lärande.

Bra med folk ifjol. I År hoppas arrangörerna på ännu fler besökare under Tjejfiskets dag.

Inlägget INFÖR TJEJFISKETS DAG dök först upp på P-town.se.

Ena dagen är planeringen inför vilka material som vi ska välja till renoveringen av köket det enda viktiga i livet. Andra dagen skyndar vi oss hem för att inte missa avsnittet av den där serien (som vi om sanningen ska fram egentligen inte alls tycker är särskilt bra). Tredje dagen sitter vi i nedsläckt belysning under mysfilten med mobilen i handen för att hinna uppdatera oss om allt världsomvälvande som sker i sociala medier. I ja, livet. Vi måste hinna. Vi måste. En oändligt massa måsten som ständigt upptar våra liv när vi väljer att leva under stressens blytunga mantel. Men måste det vara så?

Tryck på STOPP-knappen

Ibland när jag har som allra mest att göra och känner att stressmanteln verkligen hänger ner över huvudet på mig, då brukar jag pausa livet. Jag föreställer mig att det finns en gigantisk, neonröd knapp märkt med stora bokstäver. S T O P P. När jag trycker på den så avstannar hela världen och det enda som finns kvar är jag. Just här, just nu. Då frågar jag mig själv frågan: vad är viktigast i mitt liv just nu – vad vill jag göra om jag får välja precis vad som helst oberoende av allt annat?
Det är först då, när alla krav och måsten är pausade, som kreativiteten och skaparlusten så påtagligt återupplivas från sin dvala. Jag kanske vill måla, skriva, pyssla, bjuda på en god middag eller bara ta den där långa skogspromenaden som alltid annars brukar bli bortprioriterad.

Här fortsätter livet, helt självklart, trots det faktum att alla måsten har avstannat.

Allra helst tar jag på mig min bästa tänkarmössa och vandrar iväg ner till min lilla öringbäck. Där kan jag sitta på min fallna trädstam och dingla med benen medan jag lyssnar på tystnaden som omsluter. Har jag tur kan jag få se några vak, när de små näpna bäcköringarna går upp till ytan för att äta. Här sjunger fåglarna sina vackraste melodier, här rinner vattnet sin vana färd över stock och sten, här blåser vinden mitt hår och färgar mina kinder naturligt rosenröda. Här fortsätter livet, helt självklart, trots det faktum att alla måsten har avstannat.

En början på någonting nytt

Nu har den så anlänt. Hösten. Med morgonfrostens iskristaller som speglas i dagens första solstrålar. Med dimbundna ängar och vitpustiga andetag. Hösten för mig är ett avslut, tillika en början på någonting nytt. Gamla kapitel avslutas och de blad som vänds är ännu oskrivna. Möjligheternas värld gläntar på dörren och du är välkommen in.

Glöm inte bort att den vackraste årstiden är nu. Då menar jag inte hösten i allmänhet, utan tiden. Ta tillvara på den, upplev den – gör den minnesvärd. Ett dygn har 86 400 sekunder och varenda en av dem som passerar kommer aldrig tillbaka igen.

 Glöm inte bort att den vackraste årstiden är nu.

Glöm inte bort att då och då trycka på livets stoppknapp och ställ dig själv frågan ”Vad är viktigast i mitt liv just precis nu?”. Se varenda dag som en möjlighet till nya äventyr och ge dig själv tillfälle att upptäcka just dina smultronställen där kroppens energinivåer kan laddas upp till fullo. Det är du värd.

/Therese Lundin

therese@p-town.se

En flugfisketokig och naturälskande Piteåtjej som allra helst vill att livet ska bestå av oändliga äventyr och sagor.

Bosatt i en gammal bondgård i Svensbyns skogar med drömmar om självförsörjning. Ser gärna det stora i det lilla. Skrivandet är min terapi, skapandet min verklighetsflykt, naturen mitt andra hem.

Inlägget HUR MYCKET ÄR ETT SMULTRONSTÄLLE VÄRT? dök först upp på P-town.se.