Från vänster: Jenny Niska och Mari Wigren bakom sin champagnebar.

För sex veckor sen öppnade Piteå Ångbryggeri och kök, en ny restaurang i Piteå under ledning av Jenny Niska och Mari Wigren. Den beskrivs som ett tillskott i Piteås restaurangvärld och har ett eget koncept.
På Ångbryggeriet ska man kunna sätta sig på uteserveringen i solen och chilla en stund med ett glas champagne, eller varför inte en god drink? Det finns även mat och Jenny Niska trycker på att denna restaurang ska tillföra något till Piteå, inte konkurrera ut något annat.

– Det här ska vara ett ställe där man käkar gott i en lugn miljö, här ska man kunna sitta och hänga. Det har inte funnits i Piteå tidigare.

I gamla Järnspisen kan du besöka Ångbryggeriet och champagnebaren.

I detta nya tillskott i Piteå har alltså också Piteås första champagnebar öppnats. Vi drog dit en testpanel i kvällssolen där de fick säga sitt om sex spännande champagnesorter. Möt panelen för att sen möta champagnen.

Emma Skarpsvärd, 28 år.

Vår alldeles egna skribent som också jobbar på Gina Tricot. Dricker mycket bubbel på sommaren, vad vi vet.

Alexandra Nyman, 23 år.
Entreprenör i företaget Supershero. Slagord: Fitta är fint.

Fredrik Nilsson, 34 år.
PDOL-generalen. Behöver vi säga något mer?

Hela panelen från vänster: Fredrik N, Alexandra, Emma, Fredrik J, Alex och Charleene.

Alex Pettersson, 34 år.
Fordonstekniker.

Charleene Pettersson, 30 år.
Livsnjutare.

Fredrik Jonsson, 27 år.
Frilansjournalist.

Vi kör igång med den första flaskan!

1. Collet Brut 
Först ut är Collets standardchampagne. En torr och frisk champagne med smak av citrus. Lagrad i tre år.

Testpanelen doftar i glasen och tar trevande sina första sippar. Det tar några sekunder, men sen kommer reaktionerna.

Charleene är inte helt nöjd med första champagnen.

– ”Det smakar verkligen jättemycket citrus!” säger Alexandra.

De andra nickar instämmande.

Den här champagnen är något söt och enligt Fredrik J är den ”lättslunken”. (Bästa ordet ever??)

Alla verkar tycka att den här champagnen är helt okej, men Charleene är inte helt nöjd.

– ”Den saknar något.”

Vad vet hon inte riktigt, men någonting är det.

2. Collet Extra Brut

En champagne väldigt lik den förra, förutom mängden socker som i denna är märkbart mindre. Det ger en torrare champagne.

Här börjar doftningen med ett utbristande från PDOL-generalen.

– ”Den här luktar sprit!” ropas ut följt av skratt från gruppen.

Skratt framkallas när de galnaste kommentarerna fälls.

Sen börjar provsmakningen. Emma tycker att den känns sträv medan Fredrik J påpekar att den har ett ”väldigt fint avslut”.

– ”Den här är godare än den förra. Den förra kändes nästan som läsk, den här vill man hinna känna smakerna på” säger Alexandra.

Fredrik N fortsätter att hävda att den här champagnen minsann är ”mer spritig” än den förra.

– ”Ja, två glas räcker för att bli minglig” fyller Fredrik J på med.

två glas räcker för att bli minglig

Jämförelsen mellan den första och den andra champagnen sammanfattas bäst av Charleene.

– ”Den första skulle jag ta ute en varm sommardag, och den här skulle jag ta hemma till någonting.” Lite oklart vad hon menar där, men vi tror att vi förstår.
Vi går raskt vidare till nästa.

Jenny Niska visar upp de olika sorterna för panelen.

3. Collet Brut Art Déco

En prestigechampagne som visas upp på mycket utställningar. En champagne med mycket syra och som lagras i fyra år.

– ”Jag får nästan mögelostkänsla” säger Alexandra när hon doftar på denna champagne.

Bubblig och fin

Först blir de andra i panelen förvånade men fler och fler hummar med om att det doftar ost. Spännande.

Det märks att prisklassen ökat något när det både är mer smak och bubblor i champagnen.

– ”Bubblig och fin” säger Fredrik N.

Snyggt!

– ”Ja den här var riktigt god” fyller Alex på med.

4. Collet Brut Rosé Dry

Collets roséchampagne. En internationellt prisbelönt champagne som är rund i smaken och som lagras i fyra år.

– ”Åh rosa bubblor! Det här är redan min favvo innan jag ens smakat!” skrattar Alexandra.

Smakandet börjar och åsikterna kommer fram.

Emma tycker att den här champagnen är mild jämfört med de andra och Charleene tycker den här är mer spritig. Överlag gillar panelen smaken på denna, men något som saknas är bubblorna. Det nämns att det optimala hade varit ”bubblorna från den förra och smaken från den här”. Men man får ju inte allt här i livet.

Det här var helt klart Alexandras favorit.

Panelens favorit.

5. Collet Blanc de Blancs – Panelens favorit

En champagne gjord exklusivt på chardonnaydruvan. Jenny Niskas personliga favorit.

”Wow, den här skummar ända ner i halsen” säger Charleene. ”Den är riktigt vild!”

Den här champagnen verkar älskas mest av panelen.

”Nu snackar vi succé! Den här är bäst hittils, den har allt” påstår Fredrik N.

Den är riktigt vild!

De andra håller fullständigt med. Ja, alla förutom Alexandra.

”Jag tycker den här var tråkig.”

Smaken är ju som baken.

Emma Skarpsvärd njuter av champagne i solen.

6. Collet Millésime 2006

En vintagechampagne som lagrats sen 2006. Väldigt matig och har mycket av allt.

”Det är inte så mycket bubblor i den här” säger Emma lite besviket. Charleene håller med.

”Lite tam. Man får inte det där frisset.”

Någon annan säger att den är lättdrucken. Det är inga starka åsikter på den här, utan panelen är ganska likgiltig.

Men något förbryllar dem. En smak de inte kan sätta fingret på.

”Är det aprikos? Torkad frukt?” frågar Fredrik N. Men ingen vet. Sirap nämns någonstans i vimlet av kommentarer.

Ingen storfräsare till champagne i gruppen, men den blev ändå Fredrik Jonssons favorit.

Skål! Efter att ha smakat sex olika sorters champagne är större delen av panelen eniga om att nummer fem – Blanc de Blancs var den bästa champagnen i champagnebaren.

Nu är det dags för dig att åka till champagnebaren och prova. Vilken blir din favorit?

/Julia C
julia@p-town.se

Extra bildmaterial:

Fredrik Jonsson.

Fredrik Nilsson och Alexandra Nyman.

Fredrik Nilsson smakar champagnen.

Champagneprovning en solig sommardag i Piteå.

Nämen, det är ju jag!

Charleene Pettersson.

Inlägget P-TOWN TESTAR: CHAMPAGNEBAREN dök först upp på P-town.se.

Bakgrundsfakta: Alva och Agnes Hansius föddes alltså för exakt arton år sen. Båda pluggar andra året på det estetiska programmet på Strömbackaskolan här i Piteå. Alva läser inriktning dans och Agnes estetik och media. På fritiden pysslar de med ungefär liknande saker: båda gillar musik och dans, de hänger i samma gäng och bor hemma, vägg i vägg.

”Det är jävligt kul att ha en tvillingsyster” menar Agnes längst upp.

Alva och Agnes, vad är det bästa med att ha en tvilling tycker ni?

Agnes: Att alltid ha nån att vara med och att man förstår varandra väldigt bra.
Alva: Ja, det är som att man alltid har någon att falla tillbaka på.
Agnes: Sen finns det ju mycket praktiskt bra grejer men det är framför allt jävligt kul att ha en tvillingsyster!
Alva: Exakt, vi har samma humor och förstår varandra till 100 procent, det är nog det bästa!

Man kan bli rätt less

Vad härligt! När är det som jobbigast att ha en tvilling då?
Agnes: Ja alltså det är väl det här med att vi umgås väldigt ofta, man kan bli rätt less…
Alva: Mm och när vi var yngre så bråkade vi väldigt mycket! Speciellt när vi gick i samma klass i låg- och mellanstadiet.
Agnes: Det blev bättre när vi började i olika klasser, då fick man lite tid ifrån varandra. Det märktes på relationen.

Alva till höger, Agnes till vänster.

Ni är ju tvåäggstvillingar och därmed inte superlika till utseendet, men – hur skiljer ni er till sättet?

Alva: Gud jag vet faktiskt inte! Men kanske att du är mer framåt Agnes! Jag är också framåt men ändå…
Agnes: Ja, jo, du är nog lite mer laidback, känner av situationer och sånt. Typ om vi är bland massa folk så pratar jag väl mer och du är mer chill!
Alva: Ja fast jag pratar ju också, haha! Båda är väl ändå rätt pratglada! Förutom att jag är mer laidback så är vi väldigt lika i sättet.

Agnes håller med och vi går vidare för att prata om att vara tvillingar men ändå inte så lika vid en första anblick.

Det hade varit kul att kunna göra pranks

Alva: Jag tänkte på en grej som är rätt kul, när vi berättar för folk att vi är tvillingar så säger många: ”Gud jag ser det! Ni är såååå lika” men innan har de inte sagt ett ord om det, haha.
Agnes: Eller hur! Vi är ju mer syskonlika, för så är det ju med tvåäggstvillingar.
Alva: Ja, det finns ju ”vanliga” syskon som är mer lika än vad vi är.
Agnes: Det här med att vi inte är så lika är lite synd, det hade ju varit kul att kunna göra pranks!

Fattar, sånt är ju kul! Hörni, håller ni ihop för alltid tror ni?

”Jaaaaa!!” utbrister båda utan att tveka.

Agnes: Jag tror vi kommer bo med varann när vi flyttar hemifrån, vi pratar lite om det. Det skulle kännas konstigt att bo utan dig!

Alva: Ja! Alltså om vi varit borta från varandra ett tag så har vi alltid sååå mycket att prata om, det har vi i och för sig varje dag.
Alva fortsätter: Om vi inte är med varann en dag så ringer vi alltid till varandra på kvällen och pratar i typ två timmar.
Agnes: Ja, det är bara en sån grej vi måste göra. Det är som att prata med sig själv egentligen, för vi förstår varandra så bra.

 Vi har inga hemligheter för varandra

På tal om det, ser ni varandra som bästa vänner?
Alva: Alltså… vi brukar säga att vi är varandras personer!
Agnes: Ja, bästa vänner känns alldeles för lite att säga!! Det finns inget om mig som inte Alva vet.
Alva: Nä, vi har faktiskt inga hemligheter för varandra.

Denna line får avsluta vår intervju. Jag blir lite sprallig där jag sitter, jag är inte säker på varför – men jag tror det är Agnes och Alvas sprudlande energi till att prata om deras relation som smittar av sig. Att vara nyfyllda arton och ha en alldeles egen soulmate som ibland förstår en bättre än en själv är väl något av den finaste presenten man kan få. Grattis än en gång Agnes och Alva, dansa er genom dagen och sommaren, lova!?

/Emma Skarpsvärd

Tvillingsystrar med planer på att hålla ihop för evigt.

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS #4 – AGNES OCH ALVA HANSIUS dök först upp på P-town.se.

Utanför fönstret sprakar det. Allt som tidigare var brunt, kargt, grått och svalt är nu motsatsen. Varmt, grönt, pastellblått. Någon cyklar förbi med vinden i håret, en annan krattar gården och barnens skratt är högre. Hjärtligare. Jag vet, för jag har fönstret öppet.

Jag filosoferar om det mesta största delen av året. Men på sommaren händer något. Jag har inte riktigt tid. Jag har inte riktigt tid, för det bor kärlekshistorier i varje hörn. Det bor äventyr i varenda kvarter. Det strömmar musik ur vartenda fönster. Och jag måste fånga. Jag måste samla. Likt en fiskare som håvar fisk håvar jag efter historier om det där som händer nere på gatorna. Om dig, mig och alla ni andra.

 Vem har tid att bry sig när fjärilar byggt bo i luften, i magen, i mig.

Som en försommarkväll när jag ligger i fuktigt gräs, någon med solblekta lockar i nacken höjer musiken, en annan tar ett snett danssteg och spiller vin på min vita tröja – men vem har tid att bry sig? Vem har tid att bry sig när fjärilar byggt bo i luften, i magen, i mig.

Jag vill nog egentligen bara önska er en fin sommar. Låt solstrålarna värma, låt gräset kittla. Låt sommarn strössla er med de finaste av färger. För vem vet, du kanske snart befinner dig i en historia om livets sommar? Blunda inte. Var där. Dansa i regnet och gråt om du behöver. Men var där. Känn.

Klara, färdiga, gå.

/Emma Skarpsvärd

Inlägget SOMMARKRÖNIKA: KLARA, FÄRDIGA, GÅ dök först upp på P-town.se.

Bakgrundsfakta: Joakim och Mikael är 36 år gamla och kommer ursprungligen från Kiruna men insåg redan vid ett års ålder att Piteå var the place to be. (Vi säger så). Sen dess har tvillingarna varit staden trogen och ser sig själva som självklara Pitebor. Dessa tvillingar varken bor eller jobbar ihop till skillnad från våra tidigare supertwins men däremot har de varit varandras bästa vänner i hela 36 års tid.

Joakim och Mikael, ett tvillingpar som alltid haft varandra att luta sig mot.

Micke och Jocke, vad är det allra bästa med att ha en tvilling?

Jocke: Alltid en kompis, nån som tänker likadant!
Micke: Nån att reta, nån att jävlas med, haha.
Jocke: Haha, exakt! Sen har man alltid haft någon att luta sig mot… mellan utbrotten!

Det går inte en dag utan att någon blandat ihop oss

Okej, finns det något som är mindre bra med att ha en tvilling tycker ni?
Båda två i munnen på varandra: Att bli förväxlad! Det blir vi varenda dag! Alltså det går inte en dag utan att någon har blandat ihop oss.

”Vi har hängt mycket i samma gäng och haft liknande intressen”.

Jag fattar. Ni är sjukt lika varandra! Så hörrni, hjälp mig – hur skiljer jag på er?

Micke: Alla säger att Jocke är rundare i ansiktet och att jag är mer oval.
Jocke: Jo men så är det nog. Till sättet så det inte så stor skillnad, men Micke är nog lugnare.
Micke: Ja, nu i alla fall. Förutom var det tvärtom! Men nu är jag lugnare, och lite tystare än Jocke. Annars är vi ganska lika, vi har hängt mycket i samma gäng och haft liknande intressen.

Man är ju som delad

Vad tror ni att det beror på? Det verkar nämligen vara ett återkommande mönster bland de tvillingar jag mött.
Micke: Nä, men man växer väl… ihop.
Jocke: Man är ju som delad!

Känns det så? Cool känsla ändå!
Jocke: Jo, man tänker på samma sätt, gör saker på samma sätt. Så det känns faktiskt så.
Micke: Men coolt vet jag inte. Vi vet ju inget annat. Det har alltid varit så!
Jocke: Men det är klart när vi är så lika som vi är händer det ibland att det skär sig. Nog har vi bråkat, herregud.
Micke: Speciellt i ung ålder, då slogs vi jämt!

Dubbel uppsättning retstickor

Jocke: Sen har ju vi en lillebror också, han har inte alltid tyckt det varit så kul med två mot en i vår barndom. Han har haft dubbel uppsättning med retstickor!

Berätta, har ni någon gång dragit nytta av det faktum att ni är tvillingar?
Jocke: Nog har vi bytt plats nån gång i skolan och så. Men vet inte om det var till någon nytta, ingen märkte ju att vi bytte plats ändå! Ingen fattade varför vi satt och skrattade ens.
Micke: Nä, men däremot har vi skyllt på varandra rätt mycket. Nog har jag skyllt på dig Jocke när jag retade upp lärare och sånt (skratt).

Har det blivit helt tokigt någon gång när folk tagit fel på er?
Jocke: Jo faktiskt! Det finns en del stories kring det.
Micke: Jo. Men. (Paus). Ska vi verkligen ta med det?

 
Twinsen kommer fram till att det faktiskt uppstått flertal pinsamma situationer, särskilt i samband med festligheter. Det verkar även av någon anledning vara väldigt vanligt att just deras arbetskompisar tar fel på Jocke och Micke!

Jocke: Det har till och med slutat med att Micke behövt legitimera sig inför mina arbetskompisar för de har verkligen inte trott på honom!

Jocke fortsätter: Men samtidigt kan det vara ganska kul att slira med. Driva lite med folk. Om det kommer en arbetskompis till Micke och frågar hur det gått med ett jobb kan jag säga: ”Jo, det har gått jättebra, vi är helt klara” fast jag inte har en aning vad jag svarat på, haha. Sånt är ju skitkul!

Micke: Ja, faktiskt. Men jag brukar ha svårt att hålla mig för skratt!

 
Micke och Jocke, vad tror ni, kommer ni alltid hålla ihop?
Jo! säger båda två i enad stämma. De fortsätter: Vi har ju hängt ihop hittills, det känns inte som det kommer ändras.

 
Jag märker ganska snabbt att Mikael och Joakim inte är tvillingparet som avslutar varandras meningar, men att de tänker likadant tvivlar jag inte en sekund på. Båda verkar vara helt överens om tacksamheten över att alltid haft någon att luta sig mot och jag tänker: Vem kan vara bättre att luta sig mot än den andra halvan av en själv? Vi tackar Micke och Jocke för att de delade med sig av deras tvillingrelation och Pitepeople, vi hörs i nästa supertwins! Tills dess – gå ut och dra in vårluften. Ciao!

/Emma Skarpsvärd

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS #3 – JOAKIM OCH MIKAEL LARSSON dök först upp på P-town.se.

Bakgrundsfakta: Simon och Andreas delar lägenhet, båda har nyligen avslutat samma civilekonomutbildning och bägge två jobbar på bion sen några år tillbaka. Som ni förstår – det här är ett tvillingpar som hittills i livet följt samma spår i mångt och mycket.

Simon till vänster, Andreas till höger.

Simon och Andreas, ge mig en topplista på bra grejer med att ha en tvilling?
Andreas: Oj, svårt! Det är nog lättare med en negativ lista!? utbrister Andreas med glimten i ögat.

Simon: Nä men, det är nog att vi alltid gått i samma klass, att vi alltid haft varandra och kunnat hjälpa varandra mycket dessutom.

Andreas: Ja, det är väl allt?

Dom skrattar och enas om att det är en bra grej att dom förstår varandra så bra. Att dom vet hur den andra tänker och så.

Simon: Jag har tänkt på en grej, vi får ofta frågan hur det känns det att ha en tvilling och det är ju verkligen jättesvårt att svara på, för vi har ju inget annat att jämföra med?!

Vår farfar har aldrig sett skillnad på oss

Sant. Jag tänker inte ställa den frågan! Nu till en annan, hur skiljer jag på er? Ni är liksom förra tvillingparet jag träffade otroligt lika.

Andreas: Vi har skrattgropar på olika ställen! Fast det är klart, då måste vi skratta för att du ska se skillnad. Nä, det är nog ganska svårt ändå, jag har själv svårt att se skillnad på foton faktiskt… Våran farfar har aldrig sett skillnad på oss!

Oj, klurigt ju! Vi går över till att prata om hur Simon och Andreas skiljer sig till sättet.

Andreas: Simon, du är mer ordningsam tror jag! (Simon nickar instämmande). Och jag är nog konstigare, lite knasig. Det har jag fått höra i alla fall. Att jag är spralligare och du Simon är lugnare.

Simon: Va? Är det så? Det var nåt nytt för mig. Men jag tror ändå att vi är rätt lika till sättet, också! Andreas håller med.

Twinsen klurar på den perfekta planen att byta plats, kanske?

Lika i det mesta alltså! Men hallå, har ni nån gång skojat till det med tanke på att ni är så lika varandra?
Simon: En gång, i skolan. Men då bytte vi bara bordsplatser under en dag i klassrummet, ingen märkte det dock!

Andreas: Nä, annars har vi aldrig bytt plats, vi har väl inte kommit på den perfekta planen än kanske…

Vi har inte varit ifrån varandra mer än tre dagar

När är det som jobbigast att ha en tvilling? 
Här är Andreas och Simon tysta ett tag. Sen enas dom om att det inte är så jobbigt, eller?
Simon: Jag kan inte komma på något faktiskt…det är nog i så fall det här att vi tjafsar rätt mycket. Eller kanske det här med att det är mycket rivalitet mellan oss, att vi tävlar om vem som är bäst! Skillnaden här är att Andreas fuskar i spel och är en dålig förlorare.

Andreas: Fuska är att ta i! Jag kan erkänna att jag gjorde en del strategiska val som yngre som var lite…äh, det här var ju längesen!

Simon: Men du är en dålig förlorare, det är du!

Andreas: Jo, men jag förlorar ju aldrig?

Simon: Nä sant, men äh. Vi har ju ändå slutat spela mot varandra nu.

Okej, det låter som att det kanske är bäst! För husfriden tänker jag. Tror ni att ni kommer hålla ihop för alltid?
Andreas: Att vi kommer vara vänner ja! Men inte umgås som vi gör nu, nu är det ju extremt mycket. Det kommer kännas konstigt när det ändras, lite osäkert typ…

Simon: Jo, men är det inte jag som är mest orolig för det? kontrar Simon. Jag är väl mer orolig för förändringar!

Andreas fortsätter: Alltså vi har ju inte varit borta från varandra mer än tre dagar tror jag och när vi har varit ifrån varandra hörs vi, såklart det kommer bli konstigt när det ändras.

Vi är aldrig sams

Aldrig sams! Really?

Ni umgås otroligt mycket helt enkelt, blir ni nån gång less på varandra? 
Andreas: Oj, ja! Vi har bott med varandra i 25 års tid så det vore väl konstigt annars.

Simon: Men folk tror ofta att vi bara skojar när vi pikar varandra och sånt? Men det gör vi inte. Vi blir less på varandra, på riktigt alltså!

Andreas: Mm, vi är aldrig sams. Det blir alltid nya tjafs mellan oss!

Simon: Fast jo, när vi vaknar på morgonen är vi sams! Men sen kommer det alltid nya problem…

Avslutar ni varandras meningar?
Andreas: Ja! Mamma och pappa har alltid sagt att vi är som Piff och Puff, pratar i munnen på varandra alltså.

Simon: Jo men det har gjort så att jag istället låter dig prata mer nu för tiden, det har du väl märkt Andreas?! Jaja, nu släpper vi det, jag tror nog vi varit ärligare än vi tänkt i den här intervjun…

Piff och Puff alltså, det kanske finns någon parallell att dra där? Stundtals känns det faktiskt som att jag varit på en pingismatch med tanke på de snabba svängarna i Simon och Andreas dialog med varandra. Det bollas mycket fram och tillbaka, oenigheterna är många men det är också skratten, något de själva kanske inte riktigt hör. De menar ju själva att de aldrig är sams?! Well, jag har återigen blivit förbryllad över hur coolt det tycks vara att ha en tvilling. Det verkar på något sätt som att deras tankebanor synkas på ett outgrundligt sätt. Tack Simon och Andreas för pratstunden, trots att ni tycker det är svårt att svara på hur det känns att ha en tvilling så tror jag det är exakt det ni just gjort. Jag börjar åtminstone mer och mer fatta vilken himla grej det är. Vi ses på bion, vetja!

/Emma Skarpsvärd

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS #2 – SIMON OCH ANDREAS GUSTAFSSON dök först upp på P-town.se.

Amanda och Agnes, vad är det allra bästa med att ha en tvilling?
Agnes: Jag tänker först på ytliga grejer, det här med att vi alltid kan låna kläder av varandra! Man har alltid reservgrejer av allting.
Amanda: Är DET det bästa?! Jag tycker det bästa är att vi tänker typ exakt likadant!

Agnes håller med, det är faktiskt det bästa. Det vill säga – tvillingarna är överens! Än så länge i alla fall…

Amanda till vänster. Agnes till höger!

Jag kan snabbt konstatera att ni är vääääldigt lika. Hur skiljer jag på er?

Agnes: Om vi tänker till sättet så är Amanda hetsigare med lite sån där dryg attityd. Inte alltid på ett dåligt sätt men…
Amanda: Okej? Nä, men det är nog så. Och Agnes är latare. Agnes suckar: Jaha?! Jo men det måste du väl hålla med om? kontrar Amanda. Tjejerna lämnar det och fortsätter: När det kommer till utseendet har vi lite olika näsor. Sen säger vissa att vi har olika ögon. När vi var små brukade folk skilja oss efter födelsemärken också, berättar dom med ett skratt.

Tvillingsystrar i profil.

Okej, så det finns alltså små trix för att skilja dessa tvillingar åt. Tur ändå! Men jag undrar, har det blivit helt galet någon gång när folk tagit fel på er?

Amanda: Jo! Som den där gången när Agnes dejtade en kille och jag mötte honom i skolkorridoren, jag förstod snabbt att han trodde att det var Agnes för han såg superglad ut och började snacka massor. Sen efter en stund han ba: OJ, du är inte Agnes va?!

Vissa verkar tro att vi är samma person bara för att vi är tvillingar

Oj, hade ju kunnat bli tokigt det där. Men hörrni, finns det något jobbigt med att vara tvillingar?

Att bli jämförd! säger båda i kör. Det har varit så sen…forever. Amanda fortsätter: Vissa verkar tro att vi är samma person bara för att vi är tvillingar men det är vi ju inte. Sen kan jag bli lite less på att folk inte kan se skillnad på oss! Jag fattar ju men…lite jobbigt är det ändå.

Jag förstår! Avslutar ni varandras meningar?

JA, hela tiden!

Agnes och Amanda Vikman.

Så, hur mycket umgås ni?

Amanda: Mycket. Båda bor ju hemma, sen har vi samma vänskapskrets så det blir ju så!
Agnes: Precis. Men alltså, jag och Amanda bråkar typ non-stop… fast mest om småsaker. Sen är vi ganska långsinta och envisa båda två, så ibland slutar det med att vi skickar sms till varandra istället för att prata!

Dom kollar på varandra och brister ut i ett skratt.

Det här kan låta konstigt, men vi delar ju typ samma hjärna

Okej, men trots att ni bråkar non-stop, tror ni att ni alltid kommer hålla ihop?

Agnes: Hoppas det! Åh, jag får typ ångest när jag tänker på att vi inte skulle göra det, det kan väl hända att man växer ifrån varandra men nä?! Agnes kollar på Amanda.
Amanda: Näe…alltså det här kan låta konstigt, men vi delar ju typ samma hjärna. Det känns som att tvillingar håller ihop!

”Det känns som att tvillingar håller ihop” menar Amanda.

Med tanke på det speciella band Amanda och Agnes verkar ha är även min känsla att dom kommer hålla ihop. Trots att det finns en del oenigheter så lyser syskonkärleken igenom. Dom avslutar varandras meningar, skrattar åt samma saker och det märks tydligt att tvillingparet har massa gemensamma minnen att referera till. När vi vinkar hejdå ska tjejerna iväg och jobba…på samma ställe. Jo, det är sant – dom bor inte bara tillsammans och hänger i samma kompisgäng utan är även kollegor!

Tack Amanda och Agnes för en härlig pratstund, jag looovar att inte ta fel på er ute i Pitevimlet. Eller? Jag ska i alla fall försöka! Så mycket kan jag faktiskt lova.

/Emma Skarpsvärd

Agnes och Amanda.

Så, vem är vem?

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS #1 – AGNES OCH AMANDA VIKMAN dök först upp på P-town.se.