Färgglada karaktärer. Oftast börjar det med några blyertsstreck på duken innan svarta linjer och färg tillkommer.

Pontus Hjemdahl och William Marklund var på plats.

Några minglande besökare bara.

”Okej men så här om du tittar mot tavlan och pekar och så tittar jag på dig och ser intellektuell ut.”

Flera av verken blev sålda under dagen. Mer graffiti åt folket!

För Kim började graffitin i tonåren som någonting spännande och olagligt. Nu har han ställt ut sina konstverk ett antal gånger och pluggar arkitektur i Umeå.

Tove Jonsson, Tomas Andersson och Andreas Nyman kikade förbi.

Vi liveintervjuade Kim på vår Instagam @ptownpitea, kika in där för att se när han berättar om sin favorittavla från utställningen.

Glöm inte att följa oss på Instagram och Snapchat där vi heter ptownpitea för att inte missa något i framtiden!

/Linnea

Inlägget GRAFFITIVERNISSAGEN dök först upp på P-town.se.

Vinterhalvåret är varken min eller Amanda Mendiants favoritårstid. Årets vinter var förhoppningsvis lite mildare för Amanda som förberett konstutställningen Parallèlles. Hennes första utställning i Piteå sedan 2013.

Jag träffade henne just före öppningen. Stunden då Piteås konsthall fylldes med 21 nya verk av stadens främste konstnär.

Amandas mamma och sambo hjälper till att hänga upp kronjuvelen ”7 dagar”.

Mitt på väggen hänger ”7 dagar”. Den gestaltar sju nyanser av konstnären själv på en duk. Här är sju nyanser av Amanda i text.

I. Amanda utmanar sig själv

De senaste nio månaderna har varit en utmaning. Varje vaken Amandastund har präglats av Parallèlles.

Utställningen heter just så eftersom konstnären jobbat parallellt på flera verk samtidigt.

– Varje verk ger näring till den andra. I omloppet flätas de samman och ger kraft till varandra, berättar hon angående skapandeprocessen.

Amanda utmanar sig själv.

Det har varit en seg och lång process, där konstnären jobbat på intuition och känsla i större utsträckning än tidigare. Många gånger har hon varit tvungen att pressa fram resultat. Ibland med inspiration, oftast utan.

– Inspiration är en bonus. Ibland kommer den och ger extra skjuts åt processen. Man måste lära sig framkalla inspiration.

Bland utställningsverken hittar vi tre tavlor med manliga motiv, alla med sköra drag. En stor utmaning för konstnären som tidigare enbart gestaltat kvinnor, alla med starka drag.

– Mina kvinnor får manliga drag och männen blir feminina, påpekar hon.

En annan nyhet är att Amanda jobbat med litet format på några tavlor. Även det en utmaning för en konstnär som är van att gestalta stort.

II. Amandas resa är som ingen annans

Hon föddes i Paris. Hennes första verk var en prinsessa som skulle kokas och ätas upp av indianer. Då var Amanda tre år.

Idag bor hon i Piteå. Vägen hit är märklig men logisk.

Efter gymnasiet flyttade hon till Madrid för att studera till tolk. Där satt hon mest och skissade under lektionstiden.

Amandas resa är som ingen annans.

Resan bar vidare mot västerbottniska Burträsk där den tvååriga konst- och hantverksutbildningen finns. Högst otippat men samtidigt fullt logiskt med tanke på att Amandas mamma är en konstpedagog från Luleå.

Efter avslutad utbildning stretade hon länge emot att göra sin hobby till sitt levebröd av rädsla för att döda sin passion.

Hon fick ge vika. Idag är hon en av få konstnärer som kan leva på sin hobby.

III. Amanda är känd, okänd och har en stalker

Många känner till konstverken. Desto färre känner till konstnären bakom. Amanda vill nog ha det så.

– Det konsten förmedlar är viktigare än vem som målar, menar hon och jag tror henne.

Amanda är känd, okänd och har en stalker.

Hennes konst figurerar på en internationell arena. Få förunnat utan tvekan, men framgången har baksidor. Exempelvis har konsten plagierats i Asien och en konstnär kan inte göra mycket annat än att rycka på axlarna åt det.

En annan aspekt av hennes karriär är att den frambringat en stalker. Han heter Jonas och de har varit tillsammans i 20 år.

Jonas är en framstående entreprenör, Amandas främste stöttepelare men även hennes mest krassa kritiker. Amanda väljer själv vilket öra hon vill lyssna till.

IV. Säkert och vackert om Amanda vore världspresident

– Här Amanda. Du får titeln världens president och en plånbok djupare än Hornavan. Vad gör du?

Säkert och vackert om Amanda vore världspresident.

Amanda funderar en kort stund på min fråga. Hennes svar är klassiska, enligt hennes mening:

– Jag skulle fixa krigen, sätta jordens befolkning i säkerhet och ge dem mat på bordet. Och ta tag i miljöfrågan såklart.

Vi resonerar en stund kring allt från krigens egentliga orsaker till olika aspekter av miljöfrågan. Det märks att hon är en djupt medveten individ som är beredd att ifrågasätta vedertagna sanningar. Plötsligt kommer ämnet kultur på tapeten.

– Varför behövs kultur och konst överhuvudtaget?

– Jag tror på konst och hantverk i ett helande syfte, nu mer än någonsin blir svaret.

V. Amanda hade aldrig något val

Hade det inte blivit konstnär hade det blivit ett annat kreativt yrke, resonerar hon. Filmfotograf, scenograf eller liknande. Hennes mamma och sambon Jonas är av en annan åsikt:

Amanda hade aldrig något val.

– Ibland inbillar sig Amanda att hon har val, men hon har aldrig haft något val, påpekar de samstämmigt. Amanda säger inte emot.

Som liten drömde hon om att bli kirurg, stridspilot och tolk. Till viss mån uppfylldes de drömmarna.

För Amandas konst har makten att laborera med våra tankebanor med en kirurgs precision, hon strider för jämställdhet genom tankeväckande tavlor och visst tolkar hon en bättre värld via sina penseldrag?

VI. Amanda är en krigare med penseln som främsta vapen.

Amanda är en krigare med penseln som främsta vapen.

Alla konstnärer har potential att påverka världen. En konstnärs verk kan väcka tankar och idéer långt efter dennes bortgång. Amanda Mendiant är inget undantag och det märks att hon målar med ett syfte.

– Du förstår inte vidden av din skapelse förrän efteråt, den får leva sitt eget liv, som hon själv uttrycker det.

Konstverkens budskap ligger i betraktarens ögon brukar det heta. För mig skapar hennes verk balans en ojämställd världsordning. Pennan är mäktigare än svärdet lyder talesättet, och penseln är minst lika mäktig som pennan.

VII. Amanda Mendiants främsta verk har ännu inte sett dagens ljus

Amanda Mendiants främsta verk har ännu inte sett dagens ljus.

– Varför finns du Amanda?

– Oj nu blev det djupt.

Efter några ögonblick kommer en tydlig reflektion på min avslutande fråga.

– Kanske kommer jag uträtta större saker framöver. När jag är 50-ish, jag är på väg dit nu.

Jag är övertygad att så är fallet, men jag tror inte att Amanda Mendiants främsta verk kommer yttra sig på en målarduk.

Hennes främsta vapen må vara penseln idag, en av sju tydliga nyanser på hennes palett.

Den åttonde kan hålla vilken nyfiken själ som helst vaken om nätterna.

/Mikael Sundkvist

Fotnot: Utställningen Parallellès pågår fram till 13 maj på Kaleido.

Inlägget SJU NYANSER AV AMANDA MENDIANT dök först upp på P-town.se.

Vi träffas på ett kontor i GoBusiness lokaler på Acusticum, där hon tidigare brukade husera med sitt varumärke Formation Norrland. Och det var hit hon kom 2011, med avsikten att driva företag för att kunna ta betalt för spelningar. Då var musiken hennes främsta sysselsättning, och hon utbildade sig som sångpedagog.

Moa diggar färgkombinationer, här i form av origamikonst. ”Det fungerar som terapi för mig, att sitta och vika papper”, säger hon.

– Men vi började prata om vad man vill göra, egentligen. Jag har alltid drömt om, och har alltid hållit på med, form. Och jag älskar färger och olika kombinationer. Det är oftast det som får det att pirra till i hjärtat, det spritter liksom till och känns i magen. Men jag har aldrig tänkt att det är någonting jag ska hålla på med, förrän då. Jag vande mig mer och mer vid tanken, och idag är det det jag sysslar med. Jag har inte lagt undan musiken, utan behövt prioritera lite.

Moa har jobbat med olika projekt sen barnsben. ”Som barn hade jag alltid olika saker för mig. Byggde ett skåp, täljde djur, hade grodyngelfarm, drev affär i sandlådan. Och inredde mycket, byggde rum under trappen och så”.

Och nu driver du Formation Norrland. Kan du förklara för den oinvigde, vad är det?

– Formation Norrland är en kreativ studio som jobbar med form som arbetssätt. Mest grafisk formgivning och styling, inredning för miljöer – både privata, till exempel lägenheter, eller caféer och för tidningar. Jag tänker alltid i konceptform, i helheter, ska jag göra en affisch ska allt annat hänga ihop med den. Jobbar också som eventproducent, ställer i ordning miljöer för konserter och festivaler.

Affischer som Moa formgivit. ”Jag är pappersnörd, bara själva materialet kan vara väldigt inspirerande för mig”.

Till Formation Norrland hör också en webshop där Moa bland annat säljer affischer, skärbrädor, koppar och olika textiler. Inspiration hittar hon ofta hos andra, i färgkombinationer, olika material eller gamla saker som kan få nytt liv. Från idé till färdig produkt kan det gå fort.

– Ja, min process är ganska blixtsnabb. Jag samlar på mig väldigt mycket idéer under en lång tid och sen sätter jag mig ned, ofta väldigt sent på kvällen och bara GÖR. Då går det undan. Det känns som att mycket sker av en slump, många av de bästa sakerna har tagit kanske en halvtimme att göra.

”Vi är framåt här och det är inte bara skog och isbjörnar liksom. Det går att jobba med kreativa näringar i norr.”

Att Norrland har en viktig roll hörs ju redan på namnet. Vad betyder hemtrakterna för dig?

– Jag känner mig ganska driven inom det här att göra Sverige större, allt handlar inte om södern. Vi är framåt här och det är inte bara skog och isbjörnar liksom. Det går att jobba med kreativa näringar här uppe, och jag tycker vi har mycket att vinna på att förena det med den traditionella näringen som är så vanlig här i Norrland, med mycket industrier och så. Då kan vi nå nya marker, nya språk att uttrycka oss på.

I Moas hem syns kärleken till naturen i de små detaljerna.

Förutom det inspireras Moa mycket av Norrlands natur. Vårt väder och vind, och framför allt färgerna. Hon är gärna i naturen och vägrar Stockholm.

– Det är lite för mycket folk. Det är jättekul att vara där på semester, men jag vill bo där jag har naturen precis utanför dörren.

Nya utmaningar i caféform

Trots att skapandet är en given del i hennes yrkesliv menar Moa att det är viktigt att göra det för egen skull också, ingen cash inblandad.

– Jag måste göra det för annars tar det slut. Om man hela tiden gör saker för att det ska säljas så får man lite fel fokus. För mig ligger ju glädjen i formen! Just nu har jag och min mamma till exempel ett projekt där vi köpt ungefär 200 broderade tavlor med djur- och naturmotiv som vi ska göra någonting av. Vad vet vi inte än.

Vad hon däremot vet, är att ett eget hus står högt på önskelistan. Likaså en katt som kan göra Bosse sällskap, och även drömprojektet att få göra koncept för ett fik eller restaurang. Vilket händelsevis inte är allt för långt borta, med tanke på sommarens planer.

Just nu har Moa sitt lager med produkter hemma, men snart blir hon med eget kontor. Katten Bosse får vara med, såklart.

– I sommar så kommer jag driva fik på Pensionatet tillsammans med Lisa Hellmer. Det ska bli superkul! Jag gillar ju god mat, och nu får jag blanda det med att bygga en helhet – bestämma hur det ska se ut på kakfaten,göra affischer och etiketter, innehåll och allting. Jag tycker om att utmana mig själv och gör ofta saker jag aldrig gjort förut.

Vi önskar Moa varmt lycka till med framtiden, vare sig den innefattar mjöliga kinder i fikamiljö eller på en bergstopp med norrländska vindar i håret.

/ Linnea Lundström

Foto omslagsbild: Mathias Lundberg

Egna, platsbyggda lösningar gör hemmet mer personligt. Ett av de största intressena för Moa är att bygga miljöer, vilket hon gärna gör även hemma.

Inlägget FORM, FÄRG, FÖR EVIGT NORRLAND dök först upp på P-town.se.

Fy tusan så imponerad jag är. Av utställningen. Av din kraft. Av det du åstadkommit på barnhemmet. Jag blev faktiskt rörd, på riktigt.

De orden yttrade en av besökarna, Bodil Johansson, som gick hem med insikter och inspiration. Precis det är syftet med Love Life:s utställning, att beröra och inspirera så besökaren går hem och hittar sin egen kraft att förändra.

Love life.

Mer än välgörenhet.

Känner du inte till Love Life sedan tidigare så är det en ideell välgörenhetsorganisation som grundades av Upplevelseproduktionsstudenten Jenni Lindberg efter ett omtumlande besök på ett barnhem i Ghana år 2012.

Märkt av orättvisorna och de omänskliga förhållandena som barnen lever i bestämde sig Jenni för att göra skillnad.

Idag dricker barnen rent vatten och har tak över huvudet. Målet är att barnhemmet i Ghana på sikt ska bli helt självförsörjande och verka som en föregångare för andra barnhem i liknande situation.

Hanna Forsberg är en av många som stöttar Love Life.

Gör skillnad på ditt sätt

– Man kan göra skillnad på olika sätt, menar Jenni och påpekar att vissa skänker pengar, andra idéer och några gör helt egna projekt. Som exempel har en fiffig individ samlat ihop pengar genom att cykla mellan Piteå och Luleå.

Något som utmärker Love Life är organisationens närhet och transparens. Här kan du skänka pengar eller idéer till pågående projekt och snabbt få feedback på hur ditt bidrag gör skillnad.

Edmond är en av många som fått hjälp tack vare Love Life.

Vem har det bäst, egentligen?

Det är lätt att tänka sig att vi i väst har det så mycket bättre, men Jenni är noga med att påpeka att barnen på barnhemmet i Ghana faktiskt ler oftare och verkar vara lyckligare. Behöver de sälja tio bananer för att överleva den dagen så gör de precis de och ligger kanske under ett träd och visslar resten av dagen. – De lever med varandra, är närvarande i nuet, och glada över de lilla de har. Kanske är det vi som ska lära oss något av dem, filosoferar Jenni.

Kan Jenni så kan du!

Egentligen gör Jenni det som vi alla borde göra. Tänk om vi satt en timme mindre framför valfri skärm varje dag och istället gjorde något som förbättrar. Inte för att vi känner att vi måste eller borde, utan för att vi vill och kan. Bodil Johansson slog huvudet på spiken.

Tänk vilken kraft människor besitter. Vissa nyttjar den fullt ut. Andra går på halvfart genom livet. Och en del har inte ens koll på att de faktiskt kan åstadkomma saker med sitt liv /Bodil Johansson

Jenni Lindberg – du är en av få som visar vägen. Du som läser det här kan också gör skillnad. Frågan är bara om du vill?

Utställningen pågår fram till 21 maj. Läs mer om Love Life på deras hemsida (extern länk). Se alla våra bilder på gallerilänken nedan.

Jenni Lindberg med utställningens projektledare Jessica Lorentzson.

/Micke S
mikael@p-town.se

Inlägget BE THE CHANGE dök först upp på P-town.se.

”Jag har läst mycket om hur designers tänker när de skapar mode, och hur konstnärer inspireras av det”, säger Sandra Nyström.

Den mardrömslika, vissa gånger ångestfyllda bördan som alla tredjeårselever måste bära – gymnasiearbetet – är över och det firar ES3A med en utställning i foajén utanför Black Box på Acusticum. Sandra Nyström, 19, är en av dem som ställer ut.
– Vi har arbetat med varsitt eget gymnasiearbete, och fick i uppgift att sen redovisa det tillsammans. Alla har haft en egen idé och tagit fram konstverk utifrån rapporterna vi skrivit, förklarar hon.

Själv har hon valt att forska i hur mode och konst gått hand i hand genom historien. Resultatet blev en maffig tavla målad i akryl på canvasduk.

– Det känns spännande att ställa ut, men samtidigt läskigt. Man har målat ensam i målarstudion rätt länge och nu kan helt plötsligt vem som helst se det man gjort. Men det är roligt att få feedback på sin konst.

I sitt gymnasiearbete har Sofia utgått från självporträtt. Varje tavla har hon arbetat ungefär en vecka med.

 Min tanke är väl att ifrågasätta vad som gör dig till dig. Är det bara ditt utseende, eller är det någonting mer?

En till konstnär vars tavlor finns upphängda är Sofia Lundström, vars projekt har varit att måla tre olika självporträtt.

– Min tanke är väl att ifrågasätta vad som gör dig till dig. Är det bara ditt utseende, eller är det någonting mer? Jag ville inte måla helt traditionella självporträtt så förutom ett vanligt har jag målat ett av mitt skelett och ett av själen.

Irma Holmberg har skildrat musikgenrer i form av akryltavlor.

Irma Holmberg har i sin tur målat fyra abstrakta bilder som föreställer olika musikgenrer.

– Musik och konst har varit mina största intressen sen jag var liten, det kändes självklart att mitt sista konstprojekt i skolan skulle innehålla båda de grenarna, säger hon. Tavlorna har hon hållit på med till och från sedan i november, och de förställer blues, metal, pop och klassisk musik. Medan hon målat har hon alltså lyssnat på musikstilen i fråga och försökt fånga dess färg, form och känsla.

Sofia Lundströms självporträtt har namnen ”Skin”, ”Bone” och ”Entity”.

Med i utställningen är, förutom Sofia, Sandra och Irma, också Elize Iseby, Petra Eriksson, Zaga Nilsson och Johanna Berglund. De har målat i akryl och akvarell samt fotograferat och skulpterat. Utställningen hänger i foajén utanför Black Box i Acusticum den 12/4-19/4, be there.

Petra Eriksson är ensam om att jobba med fotografi.

/Linnea Lundström

Inlägget ENTITET, MODE OCH MUSIK PÅ VÄGGARNA dök först upp på P-town.se.