” Att vara osjälvisk är för mig att ge upp en del av sina saker, för kärlek till världen. Efter att jag fått upp ögonen för världens alla problem så bestämde jag mig att jag vill göra något åt dem. Det är mycket som händer runt omkring oss, men fortfarande få som gör något. Jag känner att om jag inte gör det, vem kommer att göra det annars? Vem kommer att göra skillnad? Jag brinner för olika samhällsfrågor, speciellt jämställdhet och förståelse för varandra. Jag vill upplysa om dessa problem. Jag vill visa vad sanningen är. Jag vill åka ut, se det med mina ögon och hjälpa. Det tycker jag är otroligt viktigt. Dessutom vill jag kunna koppla min stora passion, som är musik, med samhällsfrågor. Jag kan tänka mig att människor tycker att jag är bara en liten sextonårig tjej från Piteå och att jag kommer aldrig att uppfylla mina drömmar. Åtminstone försöker jag att uppnå dem. Jag tror att det är otroligt viktigt med viljestrka. ”Ingen dröm är för stor” – visst låter det klyschigt men det har sin poäng. Det är många som lägger undan sina drömmar i en byrålåda eller vågar inte försöka mer om de misslyckas. Men det går inte att sitta hemma, det krävs hårt arbete. Och visst kommer man att misslyckas på vägen dit, men då gäller det att försöka igen. Efter regn kommer solsken. ”

Om Julia
16 – årig elev som går estetprogrammet med inriktning musik. Dessutom jobbar hon extra med att skriva. Gillar att umgås med sina kompisar, syssla med musik och resa. Är engagerad i olika samhällsfrågor. Är luststyrd och kan inte sitta stilla. Om fem år vill hon kunna kombinera hennes passion, musik, med något viktigt, som att hjälpa andra.

/ Jessika Dzialo

Inlägget PITEÅ HJÄRTA BERÄTTELSER #26: JULIA CARLZON dök först upp på P-town.se.

” Vintern 2002 bestämde jag mig för att lämna mitt hemland, Azerbajdzjan. Eftersom det är ett gammalt Sovjetiskt land som blev självständigt några år innan så var det politiska och ekonomiska läget lite ostabilt. Dessutom så har jag alltid velat att resa och utveckla mig. Jag satte mig på flyget till Moskva för att senare hamna i Tyskland. Efter två veckor där tog jag tåget till Göteborg för att till slut hamna i Älvsbyn där jag fick min lägenhet. Eftersom jag flyttade från Azerbajdzjans huvudstad, Baku, så var mitt första intryck i stil av: ”Vad gör jag här? Det är ju bara skog”. Det var spännande, men ändå lite läskigt. Det var många nya intryck och kulturkrockar. Det kändes som att jag hamnade på helt annan planet. Allt var annorlunda. Jag bestämde mig direkt för att skaffa jobb och lära mig svenska. Jag fick mitt första jobb på en pizzeria i Älvsbyn. Det var då mitt äventyr med restaurangbranschen började. Sedan dess har jag jobbat i bland annat Jokkmokk och Stockholm för att till slut hamna på Pite Havsbad i Piteå, där jag är restaurangchef. Jag trivs bra på jobbet och har utvecklats otroligt mycket. Jag fick prova nya saker och lära mig av mina upp- och nedgångar. Jag är tacksam för att jag har fått chansen att träffa otroligt fina människor här i Sverige, som hjälpt mig. Även om jag längtar till Azerbajdzjan till min familj och mina vänner så har jag gjort Piteå till mitt hem. Det är ett fantastiskt ställe. Varje gång när jag är utomlands känns det väldigt skönt att komma tillbaka hit. ”

Om Emin
38–årig restaurangchef på Pite Havsbad. Tycker om att tillbringa tid med sin familj samt sina nära och kära. Sonen och den nyfödda dottern är hans ögonstenar. Tycker om att se på film, resa och lyssna på musik. Hans passion är att fotografera och retuschera bilder. Hans dolda talang är att spela gitarr och behärska fem olika språk. Om fem år hoppas han på att äga egen krog men framför allt vara lycklig och frisk.

/ Jessika Dzialo

Inlägget PITEÅ HJÄRTA BERÄTTELSER #25: EMIN ZEYNALOV dök först upp på P-town.se.

” Jag är helt medveten om att människor överträffar sig själva. Vi är mycket starkare än vad vi tror. Även om vi känner oss otillräckliga och svaga inför vissa moment så är jag helt övertygad om att vi är starkare efter att vi klarat av dem. Jag själv är ett bra exempel på detta. Sedan barnsben har jag haft fobier som jag aldrig trodde att jag skulle bli av med. Jag hade bland annat scenskräck och torgskräck. Och eftersom jag är en artist och uppträder mycket så var det en sorts begränsning. Jag såg ner på mig själv. Men sedan insåg jag att vill jag hålla på med det jag älskar, så måste jag övervinna mina fobier. Jag tog tag i saken och vann över det. Jag tror att det är viktigt att vända det negativa till det positiva. Att hitta rätt sida av sig själv. Självklart har alla vi människor både svagheter och styrkor. Men receptet på framgång är att lägga logiskt tänkande till våra styrkor. Lär dig att lita på dig själv. Vem kan du annars lita på om inte dig själv? Min mamma är ett fantastiskt exempel på att allt är möjligt och jag är så tacksam för att hon visat mig vägen, lärt mig att tro på mig själv och lärt mig att kämpa för något som jag tycker är viktigt. Livet är ett bergochdalbana. Och det viktigaste är att hitta balans mellan mot- och framgångar. Och att man ska lära sig av motgångar och vara riktigt tacksam för alla framgångar, för att känna mer och uppskatta dem mer. Dessutom hoppas jag att jag kan vara en inspirationskälla. Att jag kan hjälpa andra och peppa dem till att nå sina mål. Har man en positiv inställning så lyckas man i livet. ”

Om Rebecca
25-årig jazzstudent som dessutom är artist och producent i soloprojektet Raindear. Gillar att spendera tid med musik, sina nära och kära samt se på film. Hennes paradrätt är något vegetariskt, helst sallad med allt möjligt. Hon älskar att resa och upptäcka nya länder. Hennes dolda talang är att klättra i träd. Om tio år hoppas hon att hon är framgångsrik, har ett hus i New York och jobbar med musik.

/Jessika Dzialo

Inlägget PITEÅ HJÄRTA BERÄTTELSER #24: REBECCA BERGCRANTZ dök först upp på P-town.se.

” Bio är en kulturupplevelse, som berikar en som människa. Tidiga kulturupplevelser sätter oförglömliga avtryck i en. Att se på film kan jämföras med en verklighetsflykt. Man går in i en helt annan värld, glömmer bort den stressiga vardagen och kopplar av. Det är också underhållning och upplevelse. Biografen är ett ställe där alla kan samlas. Oavsett om du är tre år eller åttiofyra. Att se film på bio inte är samma sak som att se den hemma. Är man ensam och bestämmer sig att gå på bio, blir man inte ensam längre. Det är en gemenskap. Bio öppnar dörrar för många nya samtalsämnen, bidrar till allmänbildning, verklighetsuppfattning samt berikar en själv. Filmer förmedlar viktiga budskap och påverkar den sociala och kulturella biten. Därför tycker jag att det är viktigt att bion ska finnas kvar. Jag känner oro för framtiden. Det känns som att bio blev mindre populärt delvis på grund av teknikutvecklingen som gått framåt. Saker som är nya – som internet för några år sen – vill alla ta sig an. Men saker som är lite äldre – som bio – blir mindre intressanta, bortglömda. Idag är människor stressade, jobbar med flera saker samtidigt, pendlar till jobbet och glömmer sig själva. Vi prioriterar bort egentid och oss själva. Jag säger inte att bio är ett enda ställe där vi kan koppla av men det är ett bra exempel på det. I alla fall så hoppas jag och tror att bio kommer att uppskattas mer i framtiden. ”

Om Stefan
50-årig biografägare, som är IT-tekniker till yrket. Omtänksam. Humoristisk. Snabbtänkt. Gillar att spendera sin tid med nära och kära, spela bridge, fiska samt vara ute i naturen. Är bra på att sjunga i duschen. En grillmästare, vars paradrätt är fläskytterfilé med grillade champinjoner och gratäng. Om tio år sitter han i en solstol på Kanarieöarna och njuter av livet.

Klicka här för fler avsnitt av Piteå <3 Berättelser.

/Jessika Dzialo

Inlägget PITEÅ HJÄRTA BERÄTTELSER #23: STEFAN GUSTAFSSON dök först upp på P-town.se.

”Dans är så mycket mer än bara steg. Genom olika TV-program, som exempelvis Let’s Dance, har folk börjat få upp ögonen för dans, men då är det pardans med fina, glittriga klänningar, kostym och orkester. Men dans är så mycket annat också! Det är fysisk träning, kroppskontroll, självsäkerhet och självständighet. Dessutom påverkar dans den sociala och konstnärliga biten av våra liv och personligheter. Vi kan uttrycka oss och visa känslor på ett helt annat sätt och framför allt, så kan vi lära oss något nytt om oss själva. Jag tycker att det är synd att dans inte uppmärksammas lika mycket som andra träningsformer samt att de estetiska ämnen värderas lägre i skolan. Delvis kan det vara SYO-rnas fel som inte har den kunskap som behövs när de ska hjälpa 9:orna inför gymnasievalet. Jag växte upp i inlandet och hade absolut inte hört att det finns dansskolor och utbildningar innan jag sökte själv. Dessutom tycker jag att dans på estetiska programmet presenteras fel i vissa fall. Många vuxnas inställning till dans är att det är en enkel utbildning som man kan glida igenom. Men det är varken sämre eller ”chillare” än alla andra utbildningar. Man får grundkunskaper, precis som på exempelvis samhällsprogrammet, så varför inte kombinera sina intressen med ett yrke man trivs med? Jag är så tacksam att jag alltid fått stöd av mina föräldrar. Mamma har alltid haft positiv inställning och stöttat mig så mycket hon kunde. Därför kunde mina drömmar gå i uppfyllelse! ”

Om Karolina
27-årig danslärare som driver en blogg där hon skriver om sina resor, dans och LCHF. Hon gillar att laga mat, dricka gott kaffe, träna och resa. Favoritresmålet är Frankrike. Hennes dolda talang är att härma Mr. Bean. Om hon får välja spenderar hon sin fredagskväll hemma och lagar god mat tillsammans med sin sambo samt kollar på TV-serien, Breaking Bad.

/Jessika Dzialo

Inlägget PITEÅ HJÄRTA BERÄTTELSER #22: KAROLINA KOWALSKA dök först upp på P-town.se.

” Genombrott. Självförtroende. Kaos. – Dessa tre ord beskriver mitt år 2010, året som är en viktig del av min idrottskarriär och mitt liv. Då ganska oväntat slog jag igenom, åkte världscup och började njuta av att äntligen få göra det. Ett mål som har varit ganska långt borta innan säsongen började, knackade plötsligt på dörren. Det var en härlig överraskning. Skidor för mig är mitt jobb och min stora passion. Men just då tänkte jag inte så mycket på att det som mitt jobb utan åkte för mig själv, för att jag älskar det, och plötsligt var jag i min stora dröm. Vägen dit har inte varit dans på rosor utan mycket motgång och perioder då jag brottats med prestationsångest. Att jobba bort det och förstå att man är precis samma person utan alla resultat, känns fantastiskt skönt. Jag har lärt mig att energin finns i nuet. När jag startade i OS för första gången insåg jag hur mycket jag älskar det jag gör, hela upplevelsen och lyxen att ha det som mitt jobb. Att få leva sin dröm, delta i skidtävlingar, träffa olika fantastiska människor och se sig själv utvecklas hela tiden. Mästerskapet år 2010 är en återkommande inspiration i min träning och det är framför allt det som driver mig fram. År 2010 fick jag för fösta gången vara med i A-Laget och började resa mycket. Något som blev en annan belastning för kroppen och efteråt var jag sjuk och skadad. Det var så stora omställningar med allt i livet. Jag flyttade tillbaka till Piteå, letade efter nya vänner i staden, finna ett lugn i livet och så började jag tävla på riktigt. Samtidigt som allt var så härligt, var allt så omtumlande. Jag är så stolt över att jag med hjälp och stöd lärde mig att hantera pressen och fokusera på det som händer i stunden. Just ser jag fram emot mycket jobb, nya utmaningar och längtar efter att kliva upp på pallen i ett stort mästerskap och på världscup. ”

Om Magdalena
27–årig längdskidåkare som tycker om att tillbringa tid med sin man, familj och vänner. Är intresserad av odling, mode&design. Älskar att laga mat och baka. Om hon skulle bli bjuden på en efterrätt skulle den gärna varit mycket chokladig. Hon älskar att resa, träffa nya människor och möta nya kulturer samt motionera. Enligt henne, lever hon sin dröm just nu. Om tio år hoppas hon att hon bor någonstans i Piteå, med närhet till vatten och stan, har ett arbete som känns inspirerande och har barn i sin familj.

/Jessika Dzialo

Inlägget PITEÅ HJÄRTA BERÄTTELSER #21: MAGDALENA PAJALA dök först upp på P-town.se.