De har precis gått ut tvåan på gymnasiet. Wilma går omvårdnadsprogrammet och Anna naturvetenskap, för första gången spenderar de inte dagarna tillsammans. Under hela sin skoltid har de gått i samma klass, fram till examen i nian.

– Vi har lite olika umgängen nu därför umgås vi inte lika mycket som vi gjorde innan, berättar Wilma.

Trots det finns det såklart mycket som binder dem samman, förutom ansiktsdragen och födelsedagen. De har alltid delat intressen och den stora gemensamma nämnaren är friluft.

– Det blir mycket snowboard och slalom. Vara ute. På sommaren kör vi båt och åker wakeboard, säger Anna.

– Mycket sport generellt, fyller Wilma i.

De har länge varit engagerade i scouterna och varit på många läger tillsammans, något som de klassar som de bästa minnena de delar. Idag är de scoutledare, och det har alltid varit naturen som lockat.

– Det händer så mycket där ute. Även fast man bara går på en promenad så händer det alltid så mycket runt omkring en, säger Anna.

It goes without saying att Anna och Wilma är väldigt lika (men nu sa vi det ändå). Enligt de själva är det framför allt på rösterna som brukar blanda ihop dem, de är i stort sett identiska. Det händer att lärare hälsar på fel elev i skolkorridorerna och namnen blandas ständigt ihop. Båda är överens om att personlighetsdragen också överlappar varandra på de flesta punkter.

– Men jag är nog lite blygare. Annars har vi väldigt lika personligheter, säger Anna.

– Vi har samma humör, vi är ganska lugna som personer, säger Wilma.

Hur vet man vem av er som är vem?

Anna: Det är ganska stor längdskillnad på oss. Wilma är över en decimeter kortare än jag, så på så sätt är det ganska lätt att se skillnad på oss.

De håller dock båda med om att likheterna kan komma med sina nackdelar ibland.

– Vi har alltid jämförts med varandra. Framför allt i skolan, när vi gick i samma klass jämfördes vi alltid av våra lärare, säger Wilma.

– Men även hemma. Hur man presterat i sport och så där. Det är väl kanske det sämsta med att vara tvilling, många ser oss som en person, fortsätter Anna.

– Liksom, om Anna har gjort någonting så säger våra föräldrar alltid ”ni”, som om det var vi båda.

Men det bästa med att vara tvilling då?

Anna: Att man alltid har någon att vara med!

Wilma: Ja, man har en bästa vän med sig hela tiden. Vi har alltid försvarat varandra, vi hänger ihop.

Känner ni igen er i det många tvillingar berättar, att man på något sätt vet vad den andra tänker?

Wilma: Ja! Verkligen. När man kommer till matbordet kan man förstå om hon är ledsen. Man kan känna det, det gör ont i en själv. Då blir man själv ledsen, men man gläds också när den andra gör någonting bra.

/Linnea

Inlägget SUPERTWINS #7 – WILMA OCH ANNA DAHL dök först upp på P-town.se.

De må inte vara jättelika till utseendet. Åtminstone inte enligt dem själva. Eller förresten, inte enligt personalen på gymmet Sensia heller.

– Vi blev nekade att komma in när vi båda uppgav samma personnummer. Vi försökte förklara att vi är tvillingar, vi kan inte ändra våra personnummer, men de sa bara ”Men! Ni är ju inte ens lika!”, förklarar Alex.

 Vi har liksom varit med varann varje dag sedan dagis, och nu helt plötsligt skulle vi knappt ses.

Det blev ingen träning den gången. Men det är inte bara på gymmet man kan se Sofia och Alex tillsammans. Från dagis till högstadiet har de delat schema och intressen, och sällan varit ifrån varandra längre än några dagar.

”Vi får jätteofta frågan om hur det känns att vara tvilling. Det går aldrig att svara på, för oss är det det mest självklara i världen. Vi vet ju inte hur det är att vara själv”.

– När vi skulle börja högstadiet frågade rektorn om vi ville gå i samma klass eller om de skulle dela på oss. Vi ville gå i samma klass, vi har trivts så bra med det innan, då kan vi göra saker tillsammans, hjälpa varann med läxorna och så, säger Alex.

– Det är det bästa med att ha en tvilling. Att alltid ha en kompis, någon att vara med. Det kändes jättekonstigt när vi började gymnasiet. Vi har liksom varit med varann varje dag sedan dagis, och nu helt plötsligt skulle vi knappt ses i skolan, fyller systern Sofia i.

Idag umgås de inte lika mycket som innan. Sofia går ekonomiprogrammet på Strömbacka, Alex teknik. De har extrajobb på helgerna och olika kompiskretsar än tidigare.

– Men vi hittar fortfarande på saker så fort det finns tid över, säger de.

Hur lika är ni till sättet?

S: – Lika? Nja…

A: Nej inte särskilt. Om hon har en tid att passa ska hon vara där i väldigt god tid. Flera minuter innan. Jag gillar att komma prick. När vi börjar samtidigt och ska gå till bussen går hon gärna 10 minuter innan mig.

S: Ja men du har ju mycket längre ben än mig, så du går mycket snabbare.

Okej jag ställer om frågan. Vad skiljer er åt?

A: Sofia är mycket tuffare än mig. Hon vågar mer saker än jag.

S: Jo, det är fortfarande ”damerna först in i spökhuset”.

A: Ja aldrig i livet att jag går in där!
S: Och när vi åkte vattenrutschkana i Grekland. ”Åk du först så kommer jag sen”. Så ser jag honom komma gående ner.

A: Ja jag är så jäkla rädd för sånt där! Våra två andra bröder säger också att det är Sofia som fått allt mod av oss fyra.

”Vi bråkar nästan aldrig. Mamma och pappa kan påstå att vi gör det och säger till oss att sluta, men egentligen bråkar vi inte över huvud taget. Vi skämtar men det är liksom bara vi som förstår”.

När Alexs och Sofias föräldrar fick nyheten att det var två liv i magen istället för ett, och nyheten skulle spridas, var den vanligaste reaktionen ”åh, stackars er”.

– Tills en av mammas kompisar sa ”men OJ så roligt”, hon var själv tvilling och sa att det var det bästa som hänt henne, säger Alexander. Allt talar för att både han och syrran håller med – det är få dagar de spenderat ifrån varandra. Den mest påtagliga perioden var två veckor, som bland annat berodde på att Sofia åkte till Spanien.

Hur var det då?

S: Fråga honom!

A: Ja jag hade gått till vår bror Simon och liksom sagt ”åh hur ska jag nu klara mig”. Han sa bara ”men ge dig” men han har ju aldrig haft någon Fia. Det är alltid hon som får påminna mig om någonting ska göras och tider som ska passas.

S: Jo, det har ju varit bekvämt för honom.

Det är som att vi delar tankar.

Samtalet börjar avrundas och kaffet har hunnit ta slut. Men, det var en sak till.

– Alltså vissa tror ju att vi har superhjärnor som kan läsa varandras tankar. Vi får aldrig vara i samma lag när vi spelar sällskapsspel, de andra tycker det är för fuskigt, säger Alex.

– Vad vi än säger, så förstår den andra det. Även om det bara är ett ord och ingen annan förstår någonting. Det kopplar direkt, det är jättekonstigt faktiskt. Det är som att vi delar tankar lite grann.

Då vet ni. Försök inte ens vinna över team Sofia och Alex i Alias eller dylikt. Och Sensia, snälla låt dem komma in nästa gång. De är jättetrevliga. Hörs!

/Linnea

Inlägget SUPERTWINS #6 – SOFIA OCH ALEX NYMAN dök först upp på P-town.se.

Så. Vi tänkte ger en tillbakablick på några av våra mest lästa inlägg från året som gått. Häng med bland roliga nyheter, tvillingintervjuer, djupdykningar i piteåliv, festligheter och allt däremellan. Klicka på bilderna för att komma till inläggen.

#20

Piteås Supertwins #3 – Joakim och Mikael Larsson

Ni tycks gilla innehållsserien om Piteås tvillingpar, och avsnittet om Joakim och Mikael Larsson var inget undantag. För P-Towns Emma Skarpsvärd delar de bland annat med sig om när de behövt legitimera sig för sina arbetskollegor och om att ”vara delad”. Läs mer så förstår ni!

#19

P-Town testar: Veggoburgare på Max

Som sagt – upp och ned. I början av året släppte en av Sveriges största snabbmatskedjor sina vegetariska och veganska alternativ som ett steg i rätt riktning. Här om veckan meddelade Piteå Kommun att specialkosten inklusive veganska alternativ tas bort från skolmenyerna som ett steg åt motsatt håll. Aja. Haedil Shahd, Elin Lyckander och Emma Skarpsvärd testade veggoburgarna på Max och ni verkade gilla vad ni läste.

#18

Tack för 25 år, Perssons

Ann-Sofie och Magnus Persson beslutade sig för att ta farväl av Fiskhörnan på Coop för att satsa på fisket. En varm intervju med paret Perssons om deras resa och passion från -91 till nu. Era reaktioner var många och ledsna, vi kommer sakna dem men det är 2017:s problem.

#17

Gästkrönika: Mer än människa?

Niondeklassaren Madeleine Renlund skrev en mitt-i-prick-krönika om höga förväntningar på unga. Ni verkade gilla den och vi förstår varför. Ett utdrag: ”Antingen ska man träna för att komma så nära drömkroppen som möjligt eller så är det bara att plugga för de där högsta betygen som känns så långt bort. Det värsta är att man inte får missa den sociala biten…”

#16

Årets hemvändare korad

Det var era röster som talade när det stod klart att Arvid Lundquist blev Årets hemvändare 2015. Vi hälsade honom grattis och han svarade:

– Tack alla som röstat! Detta pris ar väckt en enorm stolthet inom mig. En stolthet som alltid funnits där men som nu fått ett rejält uppsving!

#15

Invigning takterrassens skridskobana

På Gallerians tak smällde man upp en _skridskobana_ vilket kan tyckas helt overkligt och romantisk-komedi-för-bra-för-att-va-sant men det gjorde man och vi var där och kollade läget. En av de högsta mysfaktorerna i år!

#14

Piteås Supertwins #2 – Simon och Andreas Gustafsson

Många har förvånats över ”biokillens” förmåga att multitaska. Nu fick de förklaringen: de är två! Simon och Andreas berättar om hur det är att dela sitt liv tillsammans med boende, arbete, utbildning, utseende och everything in between. ”Alltså vi har ju inte varit borta från varandra mer än tre dagar tror jag och när vi har varit ifrån varandra hörs vi, såklart det kommer bli konstigt när det ändras”, säger de bland annat.

#13

Invigning Röda Lyktan Gallerian

Kort och gott: Röda Lyktan renoverade sitt kafé i Gallerian, vi var där och fotade, ni läste och gillade det. Snyggt!

#12

Festival-lördag för folket

Pite Havsbad rockade feta festligheter en lördag i juli. Det var konserter på sommarscenen, nattklubb, skybar, spa och vi visste allt ni ville veta inför. Hoppas ni hade kul!

#11

Great Gig 2016

Great Gig bjöd som vanligt på en makalös fest, vi fotade från scenen och det blev – om vi får säga det själva – riktigt snyggt. Kanske var det för att ni var så snygga i publiken, kanske var det Peter Eliassons rockstjärneleende.

#10

Streetstyle #5

Haedil Shahd fångade era klädstilar längs gågatan en solig förmiddag i maj. Och jag tänker att det inte kan vara en slump att vårt mest lästa streetstyle-inlägg pryds av en viss redaktör på omslaget.

#9

Piteås Supertwins #5 – Ulla Hansson och Katrina Viktorsson

Supertwins är de ju verkligen och ni håller uppenbarligen med! I en intervju berättar Ulla och Karina bland annat om när en pojkvän kysste fel tvilling, att de hade ett eget språk som små och om hur det kan kännas att bli behandlad som en person när man är två.

#8

R.I.P Krokodil?

Vi nåddes av nyheten att Krokodil skulle läggas ned, it goes without saying att det tog hårt på oss och er alla. Nyheten gick ut i februari, då visste vi inte att själva händelsen skulle bli del i den hetaste debatten i Piteå på hela året, nämligen den som PT:s Simon Olofsson drog igång på kultursidorna.

#7

PDOL 2016 på 3 minuter

Vi sammanfattade sommarens kommande PDOL åt er tillsammans med festivalcrewet. Med facit i hand blev det en succéhelg med danskarneval, publikdragande spelningar på torget, välgörenhetsinsamlingar och feta fester i öltälten.

#6

Slutsålt för Hus-Pelle

Per ”Mäklare” Lundgren på Svensk Fastighetsförmedling går i pension vid årsskiftet och vi hyllade honom i en intervju om hans tid som mäklare. Han har sålt många hus till nöjda pitebor och ni var många som önskade honom tack och lycka till. Fint!

#5

Pitebo vidare i Sveriges Mästerkock

Jenny Niska från Piteå tog sig vidare i TV4:s Sveriges Mästerkock. ”Jättecoolt. Jag är nervös men jätteglad såklart” kommenterade kocken själv. Då var hon i topp 40, i slutändan tog hon sig ända till plats 11 i tävlingen!

#4

Piteås Supertwins #1 – Agnes och Amanda Vikman

Tvillingarna från Munksund var först ut i vår innehållsserie Piteås Supertwins. De berättade om att andra jämför dem med varandra och att dela samma hjärna. Numera bor Agnes i Trysil, Norge, och Amanda saknar henne nog lika mycket som vi gör.

#3

Nya möjligheter i gamla lokaler

Vi rapporterade om att gamla Chiliköket på Rådhustorget skulle bli ungdomsfik samt mötesplats för stadens studenter. Det var ni så nyfikna på att det blev det tredje mest lästa inlägget hos oss i år.

#2

Nya Röda Lyktan: Från fik till häng

Ni diggar verkligen systrarna Hansson / Viktorsson och deras fik! Här uppdaterade vi er om deras renovering i Småstaden, med hundra nya sittplatser, ny meny och fler event. Vi vimlade bland besökarna också, kika in om ni vill fräscha upp minnet.

#1

Hemma hos: Anna och Danne Nilsson

Vårt med hästlängder mest lästa inlägg år 2016 är när vi kom hem till Anna och Danne Nilsson med döttrarna Molly och Mira, och deras fina hem på Degeränget. Ni är ungefär 4500 stycken som varit på besök hos dem också, bara en sån sak. Kul att vi fick komma, Anna och Danne.

Tack för att ni hängt med oss detta år. Tack för att vi fått ta del av era historier och att ni velat läsa de vi har vidarebefordrat. Vi syns 2017!

/ P-Town crew

Inlägget TOPPLISTAN – MEST LÄST 2016 dök först upp på P-town.se.

De har alltid varit tillsammans. Alltså, alltid. Eller okej, det är inte helt fysiskt sant, Ulla bodde i Göteborg i två år men flyttade hem så fort systern Karina blev gravid, annars har de alltid delat stad. Och psykiskt är de aldrig mer än några millimeter ifrån varandra, inte ens om det är kontinenter mellan dem geografiskt.

– Det bästa med att ha en tvilling är att man alltid har någon nära, någon som man alltid ringer först, säger Ulla.

– Vi kan faktiskt känna när den andra mår dåligt, fyller Karina i och Ulla tillägger:

– När Karina var i Thailand en gång förstod jag direkt att hon inte mådde bra. Jag ringde och då hade hon hamnat på ett dåligt hotell och var jättebesviken.

Systrarna föddes i Lycksele och växte upp i Stockholm. Innan förlossningen var deras mamma ovetandes om att det var två små människor i magen, istället för en. När de var i ettårsåldern upptäckte mamman att de hade ett eget språk.

– Ingen annan förstod oss, men vi förstod varandra, säger Karina.

– De första åren i skolan var jobbiga. Vi var blyga, vi hade bara behövt varandra och vi kände fortfarande så, vi släppte liksom inte in någon annan.

 Man behandlade oss ofta som en person.

Det var när de skulle börja sjuan som de flyttade till Piteå. Fram till dess hade de alltid haft exakt likadana kläder på sig, alltid fått samma betyg i skolan och hos tandläkaren och doktorn blev de inkallade samtidigt.

– Man behandlade oss ofta som en enda person, det var jobbigt.

På ett sätt kan man förstå dem, ni är ju väldigt lika. Hur skiljer man er åt?
Karina: Jag har ofta lugg
Ulla: Jo, och jag har luggen så här, sned.
Karina: Till sättet har Ulla mer temperament än jag, medan jag är mer långsint.
Ulla: Men vi har samma intressen, egentligen.

Och likheterna fortsätter. De har fött barn samma år, separerat samma år och det hör inte till ovanligheterna att de tar på sig samma kläder utan att veta om det.

”Våra barn är väldigt tighta också, de är nästan mer som syskon än kusiner”

Finns det någonting jobbigt med att ha en tvilling?
Ulla: Vi har ju bråkat väldigt mycket under uppväxten och så. Lite mer än normala syskon kanske. Vi har ju alltid hållit ihop ändå men jag tror att vi kanske helt enkelt är lite för lika. Sen tror jag våra sambos ofta känt sig lite utanför. ”Jag slår vad om att Karina fick veta det här innan!” sa min sambo när jag berättade att jag var gravid. Jag försäkrade honom om att hon inte visste om det, men det gjorde hon ju. Hon fick veta det först.

Har det någon gång uppstått en lite konstig situation för att ni varit så lika?
Karina: Det skulle nog vara den gången Ulla var tillsammans med en kille som blandade ihop oss och kom fram och pussade mig.
Ulla: Sen händer det ofta att folk hälsar på en för de tror att jag är Karina eller tvärt om, trots att man inte ens känner personen. Det har blivit lite dålig stämning då man inte hälsat tillbaka.
Karina: Och ja, i början när vi nyss hade öppnat Röda Lyktan tänkte de i affären mittemot: ”Men hon jobbar ju hela tiden!”, tills de såg oss båda samtidigt.

Den gången Ulla var tillsammans med en kille som blandade ihop oss och kom fram och pussade mig.

”Vi ser mest fördelar med att driva företag tillsammans. Visst bråkar man lätt om det är stressigt, men samtidigt litar man på varandra till hundra procent”.

Tack vare jobbet ses systrarna varje dag och även när de är lediga har de kontakt dagligen. De är båda överens om att de nog alltid kommer hålla ihop, och kanske får deras partners leva med att det alltid är tvillingsystern som blir uppringd först.

/Linnea

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS # 5 – ULLA HANSSON OCH KARINA VIKTORSSON dök först upp på P-town.se.

Bakgrundsfakta: Alva och Agnes Hansius föddes alltså för exakt arton år sen. Båda pluggar andra året på det estetiska programmet på Strömbackaskolan här i Piteå. Alva läser inriktning dans och Agnes estetik och media. På fritiden pysslar de med ungefär liknande saker: båda gillar musik och dans, de hänger i samma gäng och bor hemma, vägg i vägg.

”Det är jävligt kul att ha en tvillingsyster” menar Agnes längst upp.

Alva och Agnes, vad är det bästa med att ha en tvilling tycker ni?

Agnes: Att alltid ha nån att vara med och att man förstår varandra väldigt bra.
Alva: Ja, det är som att man alltid har någon att falla tillbaka på.
Agnes: Sen finns det ju mycket praktiskt bra grejer men det är framför allt jävligt kul att ha en tvillingsyster!
Alva: Exakt, vi har samma humor och förstår varandra till 100 procent, det är nog det bästa!

Man kan bli rätt less

Vad härligt! När är det som jobbigast att ha en tvilling då?
Agnes: Ja alltså det är väl det här med att vi umgås väldigt ofta, man kan bli rätt less…
Alva: Mm och när vi var yngre så bråkade vi väldigt mycket! Speciellt när vi gick i samma klass i låg- och mellanstadiet.
Agnes: Det blev bättre när vi började i olika klasser, då fick man lite tid ifrån varandra. Det märktes på relationen.

Alva till höger, Agnes till vänster.

Ni är ju tvåäggstvillingar och därmed inte superlika till utseendet, men – hur skiljer ni er till sättet?

Alva: Gud jag vet faktiskt inte! Men kanske att du är mer framåt Agnes! Jag är också framåt men ändå…
Agnes: Ja, jo, du är nog lite mer laidback, känner av situationer och sånt. Typ om vi är bland massa folk så pratar jag väl mer och du är mer chill!
Alva: Ja fast jag pratar ju också, haha! Båda är väl ändå rätt pratglada! Förutom att jag är mer laidback så är vi väldigt lika i sättet.

Agnes håller med och vi går vidare för att prata om att vara tvillingar men ändå inte så lika vid en första anblick.

Det hade varit kul att kunna göra pranks

Alva: Jag tänkte på en grej som är rätt kul, när vi berättar för folk att vi är tvillingar så säger många: ”Gud jag ser det! Ni är såååå lika” men innan har de inte sagt ett ord om det, haha.
Agnes: Eller hur! Vi är ju mer syskonlika, för så är det ju med tvåäggstvillingar.
Alva: Ja, det finns ju ”vanliga” syskon som är mer lika än vad vi är.
Agnes: Det här med att vi inte är så lika är lite synd, det hade ju varit kul att kunna göra pranks!

Fattar, sånt är ju kul! Hörni, håller ni ihop för alltid tror ni?

”Jaaaaa!!” utbrister båda utan att tveka.

Agnes: Jag tror vi kommer bo med varann när vi flyttar hemifrån, vi pratar lite om det. Det skulle kännas konstigt att bo utan dig!

Alva: Ja! Alltså om vi varit borta från varandra ett tag så har vi alltid sååå mycket att prata om, det har vi i och för sig varje dag.
Alva fortsätter: Om vi inte är med varann en dag så ringer vi alltid till varandra på kvällen och pratar i typ två timmar.
Agnes: Ja, det är bara en sån grej vi måste göra. Det är som att prata med sig själv egentligen, för vi förstår varandra så bra.

 Vi har inga hemligheter för varandra

På tal om det, ser ni varandra som bästa vänner?
Alva: Alltså… vi brukar säga att vi är varandras personer!
Agnes: Ja, bästa vänner känns alldeles för lite att säga!! Det finns inget om mig som inte Alva vet.
Alva: Nä, vi har faktiskt inga hemligheter för varandra.

Denna line får avsluta vår intervju. Jag blir lite sprallig där jag sitter, jag är inte säker på varför – men jag tror det är Agnes och Alvas sprudlande energi till att prata om deras relation som smittar av sig. Att vara nyfyllda arton och ha en alldeles egen soulmate som ibland förstår en bättre än en själv är väl något av den finaste presenten man kan få. Grattis än en gång Agnes och Alva, dansa er genom dagen och sommaren, lova!?

/Emma Skarpsvärd

Tvillingsystrar med planer på att hålla ihop för evigt.

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS #4 – AGNES OCH ALVA HANSIUS dök först upp på P-town.se.

Bakgrundsfakta: Joakim och Mikael är 36 år gamla och kommer ursprungligen från Kiruna men insåg redan vid ett års ålder att Piteå var the place to be. (Vi säger så). Sen dess har tvillingarna varit staden trogen och ser sig själva som självklara Pitebor. Dessa tvillingar varken bor eller jobbar ihop till skillnad från våra tidigare supertwins men däremot har de varit varandras bästa vänner i hela 36 års tid.

Joakim och Mikael, ett tvillingpar som alltid haft varandra att luta sig mot.

Micke och Jocke, vad är det allra bästa med att ha en tvilling?

Jocke: Alltid en kompis, nån som tänker likadant!
Micke: Nån att reta, nån att jävlas med, haha.
Jocke: Haha, exakt! Sen har man alltid haft någon att luta sig mot… mellan utbrotten!

Det går inte en dag utan att någon blandat ihop oss

Okej, finns det något som är mindre bra med att ha en tvilling tycker ni?
Båda två i munnen på varandra: Att bli förväxlad! Det blir vi varenda dag! Alltså det går inte en dag utan att någon har blandat ihop oss.

”Vi har hängt mycket i samma gäng och haft liknande intressen”.

Jag fattar. Ni är sjukt lika varandra! Så hörrni, hjälp mig – hur skiljer jag på er?

Micke: Alla säger att Jocke är rundare i ansiktet och att jag är mer oval.
Jocke: Jo men så är det nog. Till sättet så det inte så stor skillnad, men Micke är nog lugnare.
Micke: Ja, nu i alla fall. Förutom var det tvärtom! Men nu är jag lugnare, och lite tystare än Jocke. Annars är vi ganska lika, vi har hängt mycket i samma gäng och haft liknande intressen.

Man är ju som delad

Vad tror ni att det beror på? Det verkar nämligen vara ett återkommande mönster bland de tvillingar jag mött.
Micke: Nä, men man växer väl… ihop.
Jocke: Man är ju som delad!

Känns det så? Cool känsla ändå!
Jocke: Jo, man tänker på samma sätt, gör saker på samma sätt. Så det känns faktiskt så.
Micke: Men coolt vet jag inte. Vi vet ju inget annat. Det har alltid varit så!
Jocke: Men det är klart när vi är så lika som vi är händer det ibland att det skär sig. Nog har vi bråkat, herregud.
Micke: Speciellt i ung ålder, då slogs vi jämt!

Dubbel uppsättning retstickor

Jocke: Sen har ju vi en lillebror också, han har inte alltid tyckt det varit så kul med två mot en i vår barndom. Han har haft dubbel uppsättning med retstickor!

Berätta, har ni någon gång dragit nytta av det faktum att ni är tvillingar?
Jocke: Nog har vi bytt plats nån gång i skolan och så. Men vet inte om det var till någon nytta, ingen märkte ju att vi bytte plats ändå! Ingen fattade varför vi satt och skrattade ens.
Micke: Nä, men däremot har vi skyllt på varandra rätt mycket. Nog har jag skyllt på dig Jocke när jag retade upp lärare och sånt (skratt).

Har det blivit helt tokigt någon gång när folk tagit fel på er?
Jocke: Jo faktiskt! Det finns en del stories kring det.
Micke: Jo. Men. (Paus). Ska vi verkligen ta med det?

 
Twinsen kommer fram till att det faktiskt uppstått flertal pinsamma situationer, särskilt i samband med festligheter. Det verkar även av någon anledning vara väldigt vanligt att just deras arbetskompisar tar fel på Jocke och Micke!

Jocke: Det har till och med slutat med att Micke behövt legitimera sig inför mina arbetskompisar för de har verkligen inte trott på honom!

Jocke fortsätter: Men samtidigt kan det vara ganska kul att slira med. Driva lite med folk. Om det kommer en arbetskompis till Micke och frågar hur det gått med ett jobb kan jag säga: ”Jo, det har gått jättebra, vi är helt klara” fast jag inte har en aning vad jag svarat på, haha. Sånt är ju skitkul!

Micke: Ja, faktiskt. Men jag brukar ha svårt att hålla mig för skratt!

 
Micke och Jocke, vad tror ni, kommer ni alltid hålla ihop?
Jo! säger båda två i enad stämma. De fortsätter: Vi har ju hängt ihop hittills, det känns inte som det kommer ändras.

 
Jag märker ganska snabbt att Mikael och Joakim inte är tvillingparet som avslutar varandras meningar, men att de tänker likadant tvivlar jag inte en sekund på. Båda verkar vara helt överens om tacksamheten över att alltid haft någon att luta sig mot och jag tänker: Vem kan vara bättre att luta sig mot än den andra halvan av en själv? Vi tackar Micke och Jocke för att de delade med sig av deras tvillingrelation och Pitepeople, vi hörs i nästa supertwins! Tills dess – gå ut och dra in vårluften. Ciao!

/Emma Skarpsvärd

Inlägget PITEÅS SUPERTWINS #3 – JOAKIM OCH MIKAEL LARSSON dök först upp på P-town.se.